Arbetsförnedringen

Har varit inne i stan, hade möte med en handläggare på arbetsförmedlingen. Jag blev arbetslös 1 oktober efter att det föräldravikariat jag haft i ett år gick ut. Jag har haft ett annat jobb på gång sedan i våras, ett nyöppnat företag som drog igång 1 september och där jag var lovad en tjänst. I sista stund, i slutet av augusti drog sig arbetsgivaren plötsligt ur "av ekonomiska skäl" (=fått reda på att jag var gravid???).

Så då stod jag där. Hade inte sökt andra jobb eftersom det verkade så spiksäkert att jag skulle få jobb där och vi hade haft regelbunden kontakt kring detta under hela sommaren. Jag blev såklart bestört, besviken, arg och ledsen. Och nu när situationen är ett faktum känns det än värre. Jag har haft en helt problemfri graviditet, känner mig precis som vanligt och VILL jobba, gärna fram till ett par veckor innan förlossningen.

Nu, mer oro och bekymmer. Kan vakna med ångest mitt i natten för jag vet inte HUR jag ska klara mig ekonomiskt?? Min barnmorska tyckte det var bra för mig att vila lite, "nu när du är arbetslös har du ju en mindre stressig tillvaro". Fel! Att ha ett jobb, att veta att man har en trygg framtid, DET är att slippa stress. Att det rullar på och man vet att pengar rullar in som dom ska.

Min fantastiska a-kassa i Kommunal ger mig den generösa summan av 7800:- efter skatt att leva på per månad. Tack! Det räcker till hyra, avbetalningen på bilen och mitt studielån, sen är pengarna slut. Till mat finns 0:-, övriga räkningar 0:-, försäkringar 0:-, kläder 0:-. Ja, ni förstår själva...

Jag vet inte varför man ska skämmas och piskas för att man under en period behöver använda sig av arbetslöshetsförsäkringen? Det är ju en försäkring som andra man har, jag har själv betalat in avgift till den under många års tid. Varför ska den inte erbjuda en skälig levnadsnivå och varför ska man behöva känna att man gör något fel för att man behöver använda en försäkring man själv har betalat för?

Fick dessutom lära mig idag att en ny a-kasseperiod inleds med 7 dagars karens???? Hade jag ingen aning om. Jag vet att det är 45 dagars karens om man själv väljer att säga upp sig, det kan jag på sätt och vis förstå, men varför ska man straffas ytterligare för att en anställning upphör eller man ofrivilligt blir av med ett jobb?

Nu skulle jag kunna gå loss som politisk agitator en stund känner jag, men ska inte utveckla det vidare just nu. Jag antar att min politiska inriktning kommer ge sig till känna här och där i olika typer av inlägg, och jag skulle inte kalla den ens skiftande i lite lätt babyblått. Snarare färggrant sprakande i rött och grönt :)

Jag ska inte heller fördjupa mig i de bisarra handläggare jag har träffat på förmedlingen. Det är en väldigt Kafka-esque stämning hos AF. Som levande charader, som folk som jobbar för att täcka upp för att det saknas ett manus till den här gigantiska föreställningen. Alla som jobbar där måste ju vara medvetna om att de inte förmedlar några jobb. Istället verkar de ha förflyttat fokus för sina arbetsuppgifter åt annat håll. Flera av de jag träffat har verkat mest upptagna av att behärska själva datasystemet och inte minst att stava rätt och att formulera sig. Den jag träffade idag var jättesnäll men hade mer frågor om stavningen på det hon tänkte skriva än om mina tankar kring jobbmöjligheter och mina tidigare erfarenheter.

Sen fick jag i alla fall fika med en kompis och hennes 8 månaders dotter! Det var trevligt och jag drack varm choklad. Jag måste erkänna att barn aldrig har fascinerat mig nämnvärt, jag hoppas få ett annat perspektiv på detta när jag får ett eget. Sen säger ju nästan alla att de ofta har svårt för andras barn, men att man älskar såklart sina egna. Men det finns ju folk som verkligen TYCKER OM barn och ler mot allt smått de ser och faller i trans när de ser en barnvagn. Sån är inte jag. Det ska bli roligt att få ett barn och jag ser mycket fram emot det, men barn för övrigt har aldrig riktigt varit min grej.

Gnälligt blev det, men det blev en sån dag idag! Surregn ute och ekonomioro och arbetsförmedlingsbesök på det. Får återkomma.