Jag befinner mig i en kroppskris. Jag är så trött på det nu, att vara tjock och otymplig och att ha en mage som krånglar och att alltid vara täppt i näsan och att inte kunna sova på mage som är den bekvämaste sovställningen. Lyxproblem egentligen, för jag har faktiskt knappt känt mig otymplig alls förrän den här veckan. Men nu har det ju slagit till ordentligt. Det känns som jag ska kvävas när jag sitter ner. Och så kan jag bli yr när jag ligger på rygg. Och jag får panik när jag sitter på toaletten för då liksom vilar magen på låren och det känns fruktansvärt obehagligt. Är det så här överviktiga har det, fast jämt??
Jag måste frusta högt när jag ska sätta mig i bilen och jämrar mig och stönar när jag ska resa mig från soffan. Nu ska jag städa bilen för det var det enda jag inte hann igår och vi får väl se hur det går när jag ska krypa runt och skura och dammsuga dubbelvikt i det där lilla utrymmet. Tur att huset är i avsaknad av grannar, ingen kan höra mig skrika. Nog fan är det lättare att bli pappa. Men kanske inte lika karaktärsutvecklande. Nu är det bara 13 veckor kvar... Gode gud.
Och känslorna utanpå kroppen sen. Rena terapin för ett kontrollfreak som jag. Inte lika lätt att visa upp en samlad fasad. Jag gråter av musik, böcker, främmande människors dödsannonser, när jag tänker på att min hund ska dö en dag, you name it. Och inte minst när jag tar mig tid att tycka SYND om mig själv :)
Jag undrar också om jag har blivit laktosintolerant på kuppen. Tycker mig se samband mellan tallriken med yoghurt till frukost och förmiddagar på toaletten. Jämfört med dagar som idag då jag avstod från yoghurten i studiesyfte och kanske därför kunnat göra annat den här förmiddagen. Det som däremot fungerar bra är godis i alla former, samt apelsiner, clementiner, satsumas... :) Vad gör man om man är gravid när det inte är citrusfruktsäsong??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar