Har förflyttat mig några mil till mitt barndomshem ute på landet. Här ska jag vara några dagar och passa huset och katten för pappa som bor här annars ska åka bort. Har redan ställt in mig på noja och mörkrädsla. Inga grannar, bara mörker. Fast det är ju just då det är ofarligt! Men jag är ju rädd för ALLT, inte bara mördare utan även spöken och hemska ljud och sånt :) Men egentligen vill jag ju bo på landet, då är det ju bra om jag skärper till mig och faktiskt klarar av det på ett vuxet och avslappnat sätt. Vi får se hur det går!
Hunden och marsvinen har fått följa med också så här ska vi härska ett tag och försöka njuta lite av lugnet och kanske åstadkomma något också, både i livsadministrationsväg och kanske lite hus- och trädgårdsarbete också. Morgonen bjuder dock på ett riktigt risigt väder. Alldeles grått är det ute, nästan alla fina löv har lämnat träden och det faller en konstig blöt massa från himlen som jag tror skulle definieras som snöblandat regn. Det FINNS faktiskt dåligt väder! När jag bodde i Grekland så uppskattade jag ALLA dagar då solen strålade över världen och fick den att glittra. Jag tröttnar inte på sol.
Inatt drömde jag att jag fick trillingar. Tre bäbisar. Två mörkhåriga och en superblond. Det var fint, men lite splittrad ångest över att inte kunna ge allt till en av dom. Men jag tror att mitt undermedvetna håller på att skola in mig mentalt, förbereder mig för rollen. Eller idylliserar den kanske. För i drömmen var det mest mysigt och alla tre sov som änglar. När jag vaknade längtade jag efter bäbis. Det är mysigt och känns som sällskap på kvällarna när jag känner rörelserna i magen, känns inte lika ensamt. Vi är ju faktiskt två som ligger där under täcket (ja egentligen tre om man räknar med hunden).
Igår kväll fick jag ett konstigt sms från pappan: "När är det sån där mamma-pappa kurs?". Efter att vi inte pratat på veckor och han bryr sig FÖGA om mig, magen eller nånting annat och jag dessutom inte är välkommen att besöka honom i hans hem. Det ger mig sån otrolig stress och tar så mycket energi att ha den kontakten. Först kommer det massa skit och sen får man tårta liksom. Jag får ont i magen för jag vet aldrig var jag har honom och när jag någon gång har trott att det kommer bli bättre, att han har fattat nåt och vill vara en vuxen ansvarstagande människa så visar det sig att han bara har hört av sig för att kolla mig, för att han skulle vilja ha sex eller för att jag ska hjälpa HONOM med något. Det där sms:et handlar INTE om att han plötsligt vill bli en engagerad pappa.
Tror jag gör en kopp té till och hoppas att inte hunden behöver gå ut på hela dan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar