Hej vecka 38

Inleder vecka 38 i ensam i ett hus mitt i ingenstans. De närmaste dagarna ska det snöa. Det känns lite utsatt. Jag är mörkrädd och förlossningsrädd. Passar hus och katt åt pappa som har rest bort några dagar. Katten är förvisso gullig om än ständigt hungrig och inte sen med att påtala detta och huset har jag ju bott i oändligt många gånger förut så egentligen är det bara förlossningsstart i kombination med ensam och insnöad som oroar mig ordentligt.

Min mamma är också bortrest, ännu längre bort, så händer det något nu har jag att förlita mig på utryckning av barnafadern som är kanske en och en halv timme bort eller av ambulans.. Så även om jag tycker bebis kan komma snart tycker jag nog att den inte behöver göra sig nån brådska de närmsta två dygnen.

Här finns i alla fall ett välfyllt kylskåp med både för- och efterrätter, ingredienser som möjliggör bakning samt även rimliga mängder choklad att intaga vid behov. Behov uppstår allt som oftast. Köpte chips härom veckan för att jag inte varit sugen på det på länge, men det var inte gott! Bebis vill ha choklad.

Igår laddade jag min pillerdoserare som jag har ärvt av min mormor. Jag missbrukar så många tabletter så innan jag fann den i hennes källare var det ett elände att ta fram alla burkarna ur skåpet flera gånger per dag och peta i mig ett piller av varje sort. Jag försöker intala mig att pillerdoserare är lite retrohippt och inte alls belagt med pensionärsvarning. Nu dealar jag enkelt upp för två veckor åt gången, det är vad som ryms. Så igår slog mig tanken att innan jag knaprat upp den här laddningen piller kanske bebis har kommit?! Det känns extremt spännande och sjukt läskigt. Jag är nervös som inför ett stort framträdande eller ett drastiskt karriärbyte. En stor prestation förenat med nya krav, ny roll.

Nedräkning?

Den jättehungriga katten