Dom blev smarrans, bollarna. Och illa mår jag. Jag är så TRÖTT. Ska det vara så här? Mina kaxiga Friskis & Svettis ambitioner är numera ett minne blott. Jag börjar nästan gråta av ångest när det börjar närma sig hundpromenad. Det är så jobbigt att röra sig så det liksom ringer i hela kroppen. Hur man ska orka gå igenom ett 48-timmars maratonlopp i det här skicket är för mig ett mysterium. Jag vill bara ligga i soffan och inte resa mig någonsin. Söv mig och plocka ut den.
Du kommer att hitta oanade krafter när bebis ska titta ut, jag lovar!!!
SvaraRaderaPå något underligt sätt så bara funkar det ;) Trust me, har gjort det 3 ggr...
Ja jag hoppas verkligen på det! Barnmorskan idag sa samma sak. Bra jobbat av dig! :)
SvaraRadera