Trendiga barn

Något jag tycker är väldigt obehagligt är barnmode och trender för barn. Och trendiga barn. Det finns något mycket läskigt i när barn ska se ut som små vuxna, i samma poser och med samma attribut. Läskigt ur flera olika aspekter. Dels pedofilvarningsaspekten, att det finns stringtrosor för småbarn och att pyttesmå pojkar ska ha byxor som visar kalsongerna. Och dels det skrämmande i att barn ska vara snygga, tuffa och se coola ut, istället för att vara praktiskt och slitstarkt klädda för lek, rörelse och aktivitet.

Sen finns det nån underliggande otäckhet i det där med barn som inte riktigt är barn, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det är obehagligt på samma sätt som clowner är obehagliga. Och på samma sätt som barnen i Kents fantastiska video är riktigt otäcka. Barn ska inte vara tuffa och hårda, barn ska vara barn, annars blir jag rädd.

Lite väl trendiga barn för min smak:

Lika läskiga som clowner:

Luleå

Haha jag glömde berätta, Arbetsförmedlingen ringde mig förut och berättade att de hade matchat mig med ett jobb som de ska anvisa mig att söka. Blir man anvisad ett jobb betyder det att man måste söka det annars mister man sin rätt till ersättning. Bra med jobb tänkte jag, var är det månntro? Jo - i Luleå!

Surrealismen fick därmed ytterligare ett ansikte. Jag vet inte exakt hur många mil det är härifrån till Luleå men det är i alla fall mer än hundra. Jag vet inte om dom tycker på riktigt att man som ensamstående höggravid ska flytta mer än hundra mil från sina släktingar, vänner och barnets far för att följa alliansens arbetslinje? Jodå, jag ska i alla fall skriva ihop en finfin ansökan, kanske även skicka med en bild på mig själv i profil.

Alla som känner mig vet också att bli anvisad ett jobb i Norrland är för mig ungefär som att bli anvisad ett jobb som färjkarl över floden Styx. Norr är inte mitt väderstreck. Jag gillar hav, lövskogar, slätter, ljus, värme och Skåne. Barrskog ger mig ångest.

Men vi får väl se, kanske är det i LULEÅ jag ska föda om tio veckor ;)

Österlen är annars lite mer av min tekopp. Södern rockar.

Blomster, löv, hav och 28 plus i södra Sverige. Då fröjdas vi som bäst jag och voffs.

Boys boys överallt boys

Jag har funderat ett tag nu på om hankönande människor så småningom kommer dominera planeten även till antalet, eller är det bara en slump att det bara verkar födas pojkar just nu? Av de ensam-mamma bloggar jag följer så är det kanske 2% som har flickebarn, resten består av konstellationen ensam-mamma-med-pojke. Och profeten på ultraljudet på mvc har ju förutspått även mig i sällskap med ett gossebarn så småningom. Vad ÄR det här? Eller är det bara slumpen som visat in mig på statistiska irrvägar och nu letar jag efter tecken på att hypotesen stämmer?

Idag hade jag tänkt åka från landet och hem till Staden. Men jag fick en tid för bilen på verkstaden vid 16 och vid lunch hade det börjat snöstorma rejält. Och i snöstorm OCH mörker vill jag inte köra så jag anser mig vara insnöad för kvällen och får försöka bege mig hemåt imorgon när det ljusnar.

Det finns något mycket mysigt i att vara insnöad, trots att jag hatar vintern. För mig består det mysiga med väderkaos i att det något slags undantagstillstånd infinner sig. Det finns plötsligt en stark yttre orsak till att saker inte förväntas fungera lika perfekt som annars. Bussar och tåg blir försenade och man kommer för sent till jobbet, och alla är förstående inför detta, tidshetsen släpper. Folk börjar prata med varandra, snöovädret blir en förenande faktor och det infinner sig ett MYS när den här pressen och kravet på perfektion släpper. Jag gillar det!

Jag tycker det är enormt stressande att leva i ett samhälle där bussarna kommer på ett klockslag som är angivet på MINUTEN. Det är faktiskt egentligen helt groteskt. Visst är det bra med struktur och ordning men det får ju inte vara struktur så det blir fientligt för människorna som ska leva i samhället. Jag var i Zimbabwe i 3 månader för ett antal år sedan och bodde i fem veckor i en liten liten by med hyddor mitt ute i ingenstans. Där visste man att bussen gick förbi en gång om dagen, oklart när. Då fick man helt enkelt gå ut till vägen på morgonen och sätta sig under ett träd och vänta på att bussen kom. Det kunde bli efter nån timme, framåt lunch, eller inte förrän på eftermiddagen, man kunde inte så noga veta. Jag vet så klart inte hur det var att verkligen vara bybo och ha det så JÄMT, men jag älskade att vänta på bussen. Där under trädet vid vägen berättades historier, förtroenden utbyttes och bekanta kom förbi under timmarna av väntan. I väntan och vetskapen om att bussen kommer när den kommer, det är inget som jag kan påverka eller kontrollera, infann sig ett LUGN.

 Det är det där LUGNET som infinner sig när man inser att man är utlämnad till omständigheter bortom ens egen kontroll som jag gillar med väderkaos!

På väg till verkstaden förut, det fick bli dagens enda utflykt.

Kickar

Dagen har varit helt okej efter en som vanligt blodtrycksdäckad förmiddag. Tog en lunchpromenad till skogen där pappa skogsarbetade idag och vi fikade i ett soligt skogsbryn. Därefter knallade vi hem till däckbyte på två bilar. Får erkänna att jag inte bytte däck själv den här gången fast jag BRUKAR göra det, men ansåg mig just nu vara fysiskt oförmögen att utföra grovarbete i böjd ställning. Lite senare vankades GOD kvällsmat och därefter ut med lite grejer på Tradera som jag hoppas få sålda till en fin slant.

Sen var det så himla jobbigt tv-program på SVT, det med curlingfamiljerna och snorungarna som skulle tvingas hemifrån och börja handla själv och städa själv. Så himla tråkigt och förutsägbart upplägg, och så uppenbart bara i syfte att visa att statlig tv minsann också kan sända kontroversiella dokusåpor. Jag vill faktiskt ha mer för mina licenspengar. Dylik smörja tycker jag kan överlåtas till de kommersiella kanalerna att sända.

Därefter ytterligare frustration under ett långt samtal med skrivaren som vägrade skriva ut ett arbetsgivarintyg MED linjer. Bara själva texten kom med. Och i anvisningarna stod att det var viktigt att man fyllde i texten på intyget INNANFÖR linjerna. Knivigt då. Och arbetsgivarintyget ska in så fort som möjligt för att jag ska få ut min arbetslöshetsförsäkring, för det intyg min arbetsgivare tidigare skickat in var tydligen av äldre modell och i dagsläget icke giltigt. Men slet förgäves, inget intyg med linjer är ännu i min hand.

Och krabaten i magen har sparkat som en tok hela kvällen. Alltså riktiga kickerskickar så hela jag liksom hoppar till när jag ligger på rygg. Jag har blivit så van nu så jag reflekterar för det mesta knappt över det, men ikväll har det varit MYCKET. Och jag tycker det kan kännas riktigt obehagligt när den rör sig mycket. Det känns att den börjar bli stor nu och den där alien-känslan kommer över mig titt som tätt. Jag tycker att det ÄR freaky att det ligger en levande människa inuti min mage! Jag måste få tycka det. Jag vill gärna ha den och vill verkligen att den ska komma ut snart så jag får lära känna den men ofta tycker jag det är LÄSKIGT när den ligger och spökar sig där inne :) Att vara gravid är inget jag är van vid.

 Bli färdig och kom ut snart, jag vill prata med dig och fråga varför du sparkas så mycket.

Djuren i naturen

Visuell förvinterrrapport från landet. Djuren får synas. Jag älskar djur. Inte alla djur så klart, men trevliga djur som jag känner. Som med barn tror jag. Jag gillar inte alla men det finns mycket trevliga exemplar som etsar sig desto djupare fast i hjärtat. Och så tycker jag om de flesta vilda djur utom spindlar och djur som liknar spindlar.

Den gulliga hunden spanar ut över frostiga ägor. Kallt tycker vi båda men vi älskar också friheten på landet.

Rolig bild på älsklingskatten som inte ville leka med den överenergiska hunden :) I vanliga fall är de goda vänner men de har svårt att synkronisera sina lekbeteenden. 

Brrr

Har nu förflyttat mig till mitt barndomshem på landet där pappa bor. Här finns bilens vinterdäck som den ska få på sig idag, känns hög tid nu. Sitter just nu i efter-blodtryckstabletten-koma och är matt och yr och tungandad. Väntar på att det ska gå över så jag ska kunna börja greja. Så här är det varje förmiddag. Det går åt några timmar att processa medicinen. Tråkigt, men enligt läkaren ska jag fortsätta äta den.

Magen är i alla fall bättre! Min barnmorska tyckte jag skulle testa att sätta ut Duroferonet (järntablett) i en vecka och se där, redan efter någon dag tycker jag att det är bättre. Eller, nu börjar jag istället bli orolig att jag kommer bli förstoppad igen. Det var faktiskt ännu värre att vara. Sen tror jag ju att jag behöver mitt järn, jag äter ju inte kött och låg lågt i värde ett tag i början. Kanske får testa järntabletter av ett annat märke och se hur det går.

Hörde på radionyheterna nu på morgonen att paracetamol kan ge fosterskador. Alltså, den smärtstillande substans som ansetts vara en av få som varit okej. Framförallt pojkbarn kan tydligen få rubbningar i utvecklingen av könsorganen, en 30% riskökning för det. Dock avråds man inte från att använda paracetamol utan slutsatsen var att MER forskning krävs. Jag har knaprat en del paracetamol faktiskt. Inte dagligen eller veckoligen men nån karta har det ju gått åt. Men jag tänker INTE tänka på det, det behövs inte mer skuldbeläggning av blivande mödrar tycker jag.

Här är kallt kallt kallt! Minusgrader och frost och här på landet blir det snabbt kallt även inomhus. Var så varmt och skönt under täcket imorse och en helt annan klimatzon utanför det. Jag och min hund är ungefär lika frusna av oss, vi föredrar att ligga utsträckta i solen i 30 graders värme alla dagar. Den här hösten har jag dock frusit avsevärt mindre än vanligt, bebis värmer!

Har ringt a-kassan nu på morgonen, har ännu inte fått några pengar, handläggningstiden är 30 arbetsdagar! Min ansökan hade kommit in 16 oktober, nu höll de på med ansökningar inkomna den 24 september... Så, det lär kanske dröja ett tag. Under tiden får jag äta pasta och hoppas att handläggning och utbetalning blir klara åtminstone till slutet av månaden så jag kan betala mina räkningar.

Jag är himla glad att jag i alla fall har föräldrar som vill hjälpa mig! Jag vill så klart inte be dem eller ha en långsiktig ekonomi som är beroende av deras insatser för att det hela skulle gå runt, men bara att veta att möjlighet till hjälp finns om det verkligen krisar är så otroligt skönt. Jag önskar att jag ska kunna ge mitt barn samma stöd, och inte bara ekonomiskt utan även ge mentala förutsättningar och styrka att klara svårigheter i livet.

Nu ska jag resa mig på prov och kolla om det funkar att stå och diska...

Jättemage = jättebarn?

Inledde dagen med besök på mvc. Dagens vikt 68,7 kg. Jag tycker det är extremt fascinerande. Sen mätte barnmorskan magen. SF-måttet. I vecka 25 var det 26 cm. Nu i vecka 28+5 låg det på 31 cm. Hon mätte flera gånger och trodde inte sina ögon. Frågade om jag kände mig annorlunda eller tyckte att magen hade växt plötsligt. Men det tycker jag väl inte, mer än att det börjar bli jobbigare att vara gravid, men det är det väl i tredje trimestern?? Så nu ska jag få komma tillbaks igen redan nästa vecka och mäta mig igen. Är jag fortfarande enorm skickar hon mig på extra ultraljud. För stor fostervattensmängd?

Min teori är att eftersom jag bara är 157 cm lång så har ju magen inte riktigt nån annanstans att ta vägen än att bukta sig utåt. Den får ju liksom inte plats att växa uppåt längs med kroppen om ni förstår vad jag menar, för kroppen är ju så kort :) Så då får den vackert bulla sig utåt och då blir ju också centimeterantalet högre när man mäter med måttband. Eller så beror det på att barnets pappa är 198 cm lång och att det kanske förutom allt annat även var ett fysiologiskt misstag att avla på oss två i kombination. Jag menar, jag jobbar med djur, alla fattar att det är en dålig idé att para en chihuahua med en grand danois...

Magen för dagen. Vecka 28+5 SF mått 31 cm...

Har också varit på bio ikväll, "Hämnden", dansk-svensk med bland annat Mikael Persbrandt. Den var bra! Sån film som jag gillar som om det inte hade varit så kända skådisar med skulle ha gått på en smalare bio. Psykologiskt jobbig men intressant med många bottnar. Var bara extremt jobbigt att sitta dubbelvikt i en biofåtölj i två timmar. Man får tänka om lite kring sin omvärld numera, ett nyttigt perspektiv. Det är som att ha nåt slags handikapp, plötsligt är det tydligen inte ens säkert att man klarar av att gå på bio. Eller ens ta på sig skorna för den delen. Man blir lite mer ödmjuk och får provsmaka lite av vad det kanske skulle innebära att vara fysiskt rörelsehindrad.

Nu ska jag nog surfa lite SF-mått och se om jag ska känna mig mer normal eller ännu mer onormal. Vad tror ni??

Älskade barn

Har beställt en "första boken" bok idag till och om bebis. Just den här har jag letat efter, den går utanför den heteronormativa familjemallen och ska passa alla oavsett familjetyp. Funkar för två mammor, två pappor, ensamma föräldrar, adopterade barn etc. kort sagt familjer utanför normen. Jag vill ha en fin minnesbok för bebis men har bara blivit ledsen av att titta i alla jag hittills hittat. De flesta har plats för bilder på båda föräldrarna, man ska fylla i hur man träffades och hur glada alla blev över nyheten om graviditeten. Likaså brukar det finnas typiska släktträd att fylla i med plats för mammans sida och pappas sida och är man inte i den situationen blir det bara TRAGIK av alltsammans. Men denna ska nog bli fin hoppas jag. Den heter "Älskade barn" och är gjord av Katy Kimbell och Li Söderberg.

Budget och besök

Min ömma moder har varit hos mig på besök i ett dygn och åkte hem för några timmar sedan. Det var trevligt. Hon lagade trattkantarellsoppa åt mig och fyllde på mitt kylskåp och vi promenerade med hunden och var på Ikea och hängde framför teven och hon har börjat sticka en mycket avancerad tröja med flätmönster till bebis. Gulligt! Storleken hon har valt är till en 2-åring så det måste vara ett MYCKET avancerat mönster :) Hon är duktig på att sticka min mamma men det här var nog en liten utmaning. Fint olivgrön blir den i alla fall.

Jag känner mig lite pepp idag. Kanske beror det på att jag spydde upp min tragiska blodtryckstablett imorse och har inte varit alls så yr eller dålig i magen som jag ofta är annars. Första spyan på HELA graviditeten! Och det berodde inte på att jag mådde illa, jag tror snarare att det var en följd av de där hormonerna som förslappar sfinktermuskulaturen i övre magmunnen. Jag låg nämligen i soffan och läste och mådde bra med huvudet rätt lågt när jag kända att frukosten (bl.a té, Proviva och juice) började RINNA baklänges uppför matstrupen. Satte mig hastigt upp men processen hade redan börjat och det GICK inte att svälja ner det igen. Så det blev badrummet snabbt som tusan. Sen märker jag att jag kan äta väldigt mycket mindre mat nu innan det börjar trycka på uppåt. Det gillar jag inte, jag är nämligen en storätare, gillar mycket mat och stora portioner. Har inte lust att sitta och picka i mig pyttebitar.

Mamma hade en fin kommentar om bebisen förut, angående dess eventuella söthet och utseende; "Ja pappan har ju ett ganska sött ansikte så det kanske blir en söt bebis ändå." Som att PAPPANS utseende skulle vara det som kommer rädda barnet från att se ut som ett monster! Det är moderskärlek det :)

Jag var på budgetrådgivning igår och det var bra. Budgetrådgivaren tyckte jag hade mycket bra koll på min ekonomi och det har jag ju, jag vet ju vad det är som kostar och vilka mina fasta utgifter är. Men att HÅLLA sig till endast de utgifterna och inte behöva/vilja ha NÅGONTING utöver det är djävulskt mycket svårare. Och väldigt tråkigt. Vi kom i alla fall fram till att när alla utgifter är betalda så ligger jag 250 kronor minus med min nuvarande a-kasseinkomst. Förslag då var att försöka dra ner matkostnader med 200 kronor och gå ur Hyresgästföreningen. Då borde det gå. Om inget oförutsett inträffar. Det är verkligen mycket tråkigt att vara ekonomiskt begränsad. Men också väldigt peppande att försöka få det att funka! Jag har letat upp en gammal kassabok och ämnar nu hålla hyfsad stenkoll på vad som slinker ut och vad som slinker in. Det vore så himla roligt att kunna SPARA, lägga upp ett litet extraförråd och målet är att bebis ska få ett litet sparkonto också så småningom.

Har börjat lägga ut lite grejer på Tradera igen, det är faktiskt ännu roligare att sälja än att köpa. Lite masigt med pack och skick, men himla stimulerande när det trillar in en extra peng på kontot då och då. Jag behöver kartonger att skicka i bara, just nu är det det enda som hindrar mig från att lägga ut massor med grejer, att jag inte har tillräckligt mycket packmaterial. Förra månaden var det Traderaförsäljning som höll mig flytande.

Mitt gamla jobb ringde tidigare idag och undrade om jag kan hoppa in en dag nästnästa vecka. Och det kan och vill jag ju, men måste ringa a-kassan och kolla konsekvenser av detta. Med karensdagar efter arbete så kan det mycket väl bli så att jag går back på att tacka ja till jobb enstaka dagar. Sjukt system!! Att bibehålla kontakten med arbetsmarknaden borde väl gynnas!!

Blev mest praktiskt snack idag, tänker mycket kring liv och barn och ska försöka formulera det nån gång snart. Hör på radion om debatt kring strikt könsuppdelning av barnkläder i butiker, bra att det uppmärksammas! Det är ju handlar ju tyvärr inte bara om neutrala färger, utan de färger som förknippas med pojkar respektive flickor är ju laddade med olika värden vilket också upphov till olika förväntningar på respektive kön. Vilka egenskaper man förväntas uppvisa som pojke respektive flicka. Dessa begränsande mallar vill i alla fall inte jag pressa in mitt barn i. Undersökningar visar också att barn bemöts väldigt olika, inte bara utifrån könstillhörighet utan också utifrån de färger barn har på kläderna.

Nu ska det sorteras kläder och grejer och imorgon förmiddag ska jag till mvc igen, inte spec. mvc utan vanliga, för mätning av blodtryck, mage och hjärtljudskoll. Tydligen tillhör jag också en riskgrupp för influensa, så ska fråga runt vaccinering och sånt..

Här sitter jag och styr upp! Med för dagen nyinvigd kassabok, att-göra-lista, bankdosa och äpplen från mormors trädgård i Skåne som mamma hade med sig.

Besiktningsdag

Detta är vad som återstår efter gårdagskvällens frosseri... Det som saknas på bilden och som redan är i omlopp i min kropp är en sån där sprillans god chokladkaka med salmiakfyllning. Den heter nåt på finska och omslaget är i nåt svart/vitrutigt mönster. Den gick åt först. Innan det här hade jag gått 5 km spåret med min vän E så det kändes inte helt förkastligt att sätta i sig nåt extra. E berättade dessutom att hon är gravid i vecka 6!! Heja heja!! Jag blev superglad, hon fick missfall för några månader sedan så nu håller jag alla tummar att det ska gå vägen den här gången!! Om allt går väl får hon bebis i början av juli vilket innebär att vi får nästan ett halvårs föräldraledigt TILLSAMMANS. Sweet bliss!

Min bebis är så himla sugen på choklad nuförtiden. Därav gårdagens dödssynd. Bland andra. Men den ska ju gå upp 27 gram i veckan ett tag framöver, så lite extra energi behövs nog. Eller var det 27 gram om dagen??? Jag bör kanske äta lite mer choklad....! :)

Jag mår inte hyvens på förmiddagarna. Jag har aldrig svimmat i hela mitt liv men i förmiddags var det nära. I slutet av dagens första hundpromenad blev det mjölksyra i benen och lite yrsligt och illamående, märktes att syret höll på att ta slut. Masade mig ända till min port och fick hänga mig över trappräcket längst ner i porten och andas många djupa andetag med huvudet lågt. Tog sedan itu med trapporna och tog mig ända till min hall där jag blev halvliggandes ett tag. Sedan badrummet med de sedvanliga tarmproblemen i kombination med djupandning för att inte svimma. Jag medicinerar mot högt blodtryck sedan innan jag blev gravid och har fortsatt med det under graviditeten fast har bytt till ett annat preparat. Men tydligen gör progesteronet när man är gravid att motståndet i kärlen minskar så blodtrycket sänks och ovanpå det äter jag dessutom mina blodtryckssänkande. På morgonen just efter jag har medicinerat så känns det som det blir på tok för lågt. Men enligt min läkare ligger jag normalt i tryck och ska inte sänka medicindosen utan lägga mig och vila när jag blir yr. TUR att jag inte har ett jobb då! Men synd att min hund måste gå ut och att det är så obekvämt att lägga sig och vila på regnvåt asfalt.

Besiktning ja, först var det bilen och jag erövrade några fler vuxenpoäng, första gången på bilbesiktningen med egen bil i eget namn! Dessutom är det ju en KOMBI som sedan första dagen i min ägo har fått mig att känna mig som om jag har lånat mina föräldrars bil. Det blev lite bättre när jag möblerade kombiutrymmet med en gedigen krocksäker hundbur, då hade jag ialla fall en ursäkt att omge mig med en så stor bil, och ännu bättre lär det väl bli med en bilbarnstol i framsätet.
Läckage i avgassystemet löd i alla fall domen. Bör åtgärdas men behöver inte komma på ombesiktning. Det viktigaste verkade vara att man hade med sig en varningstriangel. Det hade jag hört talas om så det hade jag faktiskt införskaffat dagen till ära.

Sen var det dags för ultraljud på specialistmödravården där jag får gå och titta till mig med jämna mellanrum för att jag står på blodtrycksmedicin. Idag var det mätning av blodflödet i navelsträngen. Det var helt normalt. Undrade också om dom kunde se vad det var för kön på bebis, har inte velat veta förut men nu har jag börjat vilja veta vilket namn jag ska ställa in mig på. Jag hade ett så himla bra flicknamn som jag älskar men det får nu läggas på hyllan för det visade ju sig vara en ALFONS som ligger därinne! :) "Jaha, här ser jag en pung och där ser det ut som en snopp" sa barnmorskan lite barskt. Jag hade tänkt mig hon kunde säga typ att det ser ut att vara en liten pojke, men icke sa nicke, hon körde genitaliejargongen.
Så nu ska jag tjacka Alfons Åberg kläder, såna där det står tryckt Alfons över hela magen :) Annars blir det mycket färger, barn ska ha färgglada kläder tycker jag och jag har inget till övers för "tjejkläder" respektive "killkläder". Tragiskt med könsstereotyper applicerade på en nyfödd! Och apfult med bejbirosa och spets och sorgligt att kläder som uppges vara avsedda för pojkar ska vara i begravningsfärger. Barn tycker ju om färger för guds skull!

För övrigt var det lite svårt att se bebis bra på ultraljudet, den har börjat ligga så ihopvikt. För att få plats så klart. Innan har den liksom legat mer raklång och sett ut som ett helt barn, nu var det mer spridda klumpar varav jag kunde identifiera vissa. Nästa koll är i vecka 33, dvs om fem veckor, då ska bebis mätas och kolla så den har vuxit till sig normalt, blodmediciner till trots.

Jag har tvättid nu, fixar och mailar lite och imorgon ska jag på möte på förmiddagen och sedan kommer mamma och bor hos mig i ett dygn. Myspys. Synd att frysen är trasig, annars hade hon säkert fyllt på den ;) Ute är regn, rusk, mörker och blåst. Fram till jul kan jag stå ut med det och tycka att det är stundom mysigt. 1 januari har jag fått nog, alltid.

Vuxenbilen i vintras, ganska smutsig men ändå fin!