Glömskan igen

Tankspriddheten, förvirringen känns som den nästan skulle kunna diagnostiseras som demens numera. Varje tanke stannar i huvudet i ungefär en nanosekund, sen kan jag inte för mitt liv komma på hur den tanken gick. Vissa saker tänker jag sen tror jag att jag har gjort dom. Men det har jag tydligen inte.

På midsommarafton åkte vi till mamma och pappa en timme bort med bil. Jag kände mig rätt nöjd och organiserad. Packandet av saker hade flutit på fint och inte under så stor stress som stundom kan råda. När vi kom fram visade det sig att jag hade glömt väskan med alla mina och Alfons kläder. Den stod kvar hemma på sängen. Skötväskan var med, likaså datorväskan och den stora Ikeakassen med alla Alfonstillbehör och prylar. Men kläderna, icke. Tröttheten jag kände då..

Själva Alfons klarade sig med ett litet extraförråd av kläder i storlek 74 som mormor hade på lager hemmavid i väntan på att han ska växa i dom. En enda pyjamas fanns bland dom. Den klarade sig faktiskt ospydd och okissad i två hela nätter. I övrigt var det lite retrotema och lite oversizetema som gällde för hans del, men han var fin ändå!

Tveksamt om detsamma kan sägas om mig själv som nu gått i samma svettiga paltor sen i torsdags...

Någon hade i alla fall kommit ihåg att göra midsommartårta. Det var inte jag.