Orkeslöst

Undrar hur stor skada ett barn kan ta av att ha världens tråkigaste mamma som inte orkar nånting annat än att ligga på soffan för fjärde dagen i rad? Jag hoppas verkligen att det har med nån fysisk åkomma att göra så jag inte inleder året med att bryta ihop psykiskt.

Jag fryser, är SÅ TRÖTT, migrän, ont i hela kroppen, känns som mjöksyra i alla muskler, orkar knappt bära A nerför trapporna, får hjärtklappning vid minsta ansträngning och så vidare. Och till detta har jag en snuvig näsa så jag hoppas att allt det andra hänger ihop med det så att det här går över nån gång, för nu börjar det kännas pestigt på riktigt. Och allt som är lite jobbigt annars blir ju hysteriskt olidligt nu. Ongagnäll till exempel. Och vem blir gnälligast i världen när inte mamma orkar...

Hur orkar ni andra tappra?? Jag vet att jag nog är lite sjuk o försvagad nu, men jag känner ju också att jag blir snart TOKIG av att alltid alltid vara tillsammans med A och alltid alltid ansvara för honom varje sekund. Att aldrig nånsin vara borta från honom, få sakna och komma tillbaks. Jag behöver fylla på energi nånstans.

I början av förra året köpte jag ett klippkort på min träningslokal, har haft årskort förut men insåg att det nog inte skulle hinnas med att riktigt få valuta för den investeringen. Men elva klipp som det är på kortet tyckte jag ändå var lite futtigt och grämde mig lite över att det nog skulle bli dyrare ändå att köpa flera klippkort. Så här ett år senare kan det konstateras att jag fortfarande har kvar samma kort och att det är fem eller sex klipp kvar på kortet. Så gick det med det. Jag som brukade träna två-tre gånger i veckan och mådde himla bra av det.

Nu är tack och lov helgerna slut. Min tillflykt öppna förskolan har varit stängd sen innan jul men öppnar äntligen imorgon. Min andra fasta punkt biblioteket har varit stängt en vecka för nån reparation eller nåt, öppnar åter idag.

Vi ska dit. Om jag orkar.