Jag märker att jag sitter blickstilla i soffan, som förstenad. Jag går inte och fyller på vattenflaskan fast den är tom och jag är törstig. För jag är överhuvudtaget inte van vid att det går att förflytta sig ur rummet utan att någon börjar skrika och det blir ett himla liv. Betingning, sitter i kroppen.
Läser massor av bloggar som jag aldrig hinner läsa annars. Underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar