To state the obvious

Idag ringde familjerätten och sa att pappan är pappa. Snacka om slöseri med myndigheters resurser. Och skattepengar. Det hade jag ju kunnat tala om alldeles själv.

Nästa vecka ska det skrivas på papper. Då är jag rädd för att det blir oro igen, när frågan om gemensam vårdnad kommer upp. Under den här tiden sedan faderskapstestet har det funkat bra med umgänget mellan Alfons och pappan. Han har träffat A flera gånger i veckan på eget initiativ. Vi har inte pratat om något konfliktrelaterat överhuvudtaget när han har varit här. Han har varit bra med A, engagerat sig och burit och pratat och sjungit och jag har inte känt mig orolig alls. Jag har till och med åkt och gjort ärenden och han har varit ensam med A. Det är jätteskönt för det är ju det jag har velat, att A ska få ha en bra relation till sin pappa. Oavsett hur pappan beter sig på andra plan och i andra frågor.

Med det jag vet om pappan och med tanke på hur han betett sig hittills kan det dock lika gärna bli så att han försvinner igen om en konflikt blir aktuell. Vi får se. Jag känner mig i alla fall förberedd.

Tillväxtfas grande

Det tog skitlång tid för mitt barn att växa i storlek 50. Flera veckor. När han hade kommit skaffade jag prematurkläder i storlek 44 och 48 för att inte allt bara skulle hänga på hans lilla kropp. Nu plötsligt, verkligen plötsligt, ser han inte helt borttappad ut i storlek 62. Hur gick DET så fort?? Han är ju fortfarande bara sju veckor.

Han har börjat gå på gym också. Och ha jeans. Måhända smyger han upp på nätterna och blandar proteindrinkar. Får nog kolla hans sparkonto snart om han haft några skumma utgifter på sistone...

På gymmet.

Råd tack

Jag har fått erbjudande om ett vikariat på sex veckor i september-oktober. Inte på heltid utan tre dagar i veckan. Det är på ett jobb som jag kan få jobba på efter föräldraledigheten. Därför vore det bra att kolla läget, se om jag faktiskt trivs och vill vara där. Och så vore det så klart bra att fila bort lite ringrostighet. Samt få lite mer pengar och spara lite på föräldradagarna.

Min mamma kan ha Alfons de dagarna jag skulle jobba. Han kommer vara lite drygt sju månader när det här ska hända. Nu är min stora fråga och farhåga: kan man lämna bort ett sjumånaders barn för att jobba 8-17 tre dagar i veckan under en begränsad tid? Jag har ju som framkommit i tidigare blogginlägg ingen som helst uppfattning om på vilken utvecklingsnivå man befinner sig så långt fram i tiden.

Alla upplysningar om sju månader gamla barns självständighet mottages tacksamt.

Förresten

Den där innevagnen var en himla bra sak att ha. Det gick lite överstyr ikväll också. Men när han till sist slocknade så var det i den. Det var ett tag sen och nu vet jag inte när han tänker vakna. Han blev lite småvaken för en stund sen men då var det bara att gå dit och rulla lite över mattkanten så blev det rofyllt i vagnen igen.Utmärkt.

Synd bara att den är rätt ful och otymplig och tar upp stor plats i mitt vardagsrum.

Dagens vill ha

Nu har jag fått för mig att det skulle vara så himla pittoreskt och bra att ha Alfons dinglande i en sån här ute på balkongen i vår och sommar. Tänk själv vilka fantastiska sovstunder man skulle ha under tak i friska luften. För att inte tala om myset som uppstår i naturvaggan när det regnar på balkongtaket Nej, jag får inte pröjs för att skriva det här. Jag tycker den är fin på riktigt.

Mys.

Idag fick vi feeling

I form av försmak av den vår som förhoppningsvis är i antågande inom kort. Den ligger ännu och lurpassar bakom meterhöga snödrivor men idag gjorde solen en berömvärd insats för att bana väg för den. Banad väg fick även vi på promenaden när barnvagnen för första gången i sitt liv fick åka på ASFALT. Åh himmelska betongbanor och rullgrus! Allt som är fritt från snö ser jag nu som vackert.

Mina fakeUggs som aldrig tidigare träffat på snö i smält form stod dock inte pall för denna klimatförändring. Jag kunde lika gärna lämnat dom hemma och gått ut i strumplästen. Hela promenaden kände jag smältvattnet skvalpa mellan tårna nere i Uggs-wannabeesen och när jag kom hem kunde jag vrida ur strumporna.

Afflåns fick dagen till ära skippa overallen och åkte åkpåse endast iförd en extra tröja men var ändå varm som en kamin vid hemkomst. Så ska det vara!

Rullar hårt i terrängen. We like!

Ofavorit i repris

Så blev det så där igen. Efter att i två dagar lagt ner min själ på att söva honom varannan timme och lyckats bra med det fick jag idag nästan whiplash skador av bakslaget. Så fort något blir annorlunda går det överstyr. En vän till mig har varit här idag. Vi åkte till storaffären och storhandlade åt mig, skönt att få hjälp med det. Med barn i bärsele kan man till exempel inte plocka upp saker ur frysdiskar. Eller plocka upp saker ur en kundvagn. Svårt då.

När han vaknade efter förmiddagssömnen skulle vi iväg. Då är det ju först amning, blöjbyte och påklädning. Vilket gör att nästan en timme går åt av hans ranson av vakentid. Sen bör han sova inom nästföljande timme. Något han inte får ro att göra när han ska lastas i och ur bil, ner i sele, in och runt i affär, sen ur sele och i och ur bil igen. När vi väl var hemma igen var det redan försent. Hans vakenhetsgrad hade lagt sig på höjder som var omöjliga att nå upp till och peta ner honom ifrån. Så. Sen var han alltså vaken från ungefär klockan 13 till nu 20:30. Det är inte normalt. Och han är helt desperat men KAN inte komma till ro. Jag gjorde allt, förutom att gå och lägga mig med honom och göra natt. Till slut, nu vid 20-tiden, gjorde jag även det och efter sisådär en halvtimme kunde jag försiktigt smyga mig ur sängen utan att han vaknade.

Det är fruktansvärt när det blir så. Jag får panik av att han inte kan komma till ro. Det är så vansinnigt stressande och det känns som jag torterar mitt eget barn.

Finfina vännen som var här hade med sig en barnvagn också! :) Ett extrabilligt extraexemplar som hon handlat i smyg på Blocket för att jag ska ha i lägenheten för att lättare kunna söva A. Alltså, omtanken som svämmar över en när man har ett barn, var har den varit annars när man behövt den i livet? Den är ytterst välbehövlig nu, men hade gärna fått komma lite mer jämnt doserad, för nu är den närmast överväldigande. Och igår var annan Finaste Vän här med ljudböcker som han lånat på biblioteket för att jag ska få nåt bra att stimulera öronen med när jag kånkar runt här i min lya. Jag blir rörd och tacksam och generad samtidigt.

Så imorgon stannar vi hemma. Lyssnar på ljudböcker och kör runt i vagnen inomhus. Inga utflykter, inga extravaganser som kan rubba Projekt Sömn. Kanske en liten flykt ut i det utlovade vårvädret. Om han lovar att SOVA i vagnen på promenaden..

Nån som vet??

VAR på Försäkringskassans Mina Sidor går man in för att ändra, förlänga och greja i sin begärda föräldrapenning??? Jag kan omöjligen hitta det. Jag hatar Försäkringskassan. Jag hatar deras webbsida. Jag ringde för att fråga. 25 minuters kö, köplats 468. Nej, jag har inte råd att ha mobilen uppkopplad i 25 minuter och mer och min son kommer garanterat vakna under väntetiden. Och chatten ligger nere på grund av överbelastning. Vad bra att regeringen ska spara så att 1000 tjänster på Försäkringskassan ska bort. Hej till kötid på en timme.

Äpplet faller inte långt från trädet

6 veckor och drillas av sin mor i nackstyrketräningsövningar som ett kinesiskt barn på elitgymnastläger. Trots detta verkar det tyvärr som han ärvt tendensen från föregående generation att hellre använda soffan för häng, slötittande och allmän slacking...

Barnvagnsmänniskor

Innan jag själv fick barn visste jag inget mer ointressant än människor jag såg gå med barnvagn. Människor som framförde barnvagn var för mig icke-människor. Jag kunde inte för mitt liv föreställa mig att jag skulle kunna ha något gemensamt med dessa varelser vars idé om livets mening tydligen låg så långt från min egen. Att man kunde bli så himla tråkig och tragisk och Svensson så man hade valt att skaffa BARN och dessutom sedan gå omkring med det helt öppet, utan att skämmas, var för mig helt obegripligt. För dessa stackars människor var allt hopp om liv för länge sedan ute.

Nu vet jag inget mer intressant än människor med barnvagn. Jag vill stoppa varenda en jag möter och fråga ut dom grundligt om deras erfarenheter av barnahavande. Jag vill veta allt om deras barns mat- och sömnvanor och hur dom själva överlever i sitt föräldraskap. Jag undrar hur dom har lagt upp sin föräldraledighet och hur dom sköter tvättstugan och när deras barn log mot dom första gången.

Och så tänker jag att varenda kvinna med barnvagn jag möter skulle kunna vara en av alla er fantastiska bloggerskor. Barnvagnsmänniskor, ni bär på universums hemligheter, dela med er nu please.

Det ska bli underbart när föräldragruppen startar. Det trodde jag verkligen aldrig att jag skulle tycka.