6 månader stor

Ögonblicket på bilden ovan inträffade alldeles nyss fast ändå för tusen år sen. Eller närmare bestämt för exakt 6 månader sedan. Jag var i chock. Omskakad och skakig och slut. Och så tagen av det overkliga i det som nyss hänt att det kändes som jag befann mig inuti en glaskupa. Den satt kvar ett tag den där kupan. Det hade varit en sån enorm stress kring allt och själva förlossningen var då allt toppades och kulminerade. Maxstress. Och 36 timmars djävulsk smärta. Jag var inte ett dugg förberedd trots all väntan, allt googlande och ältande och trots genomgången föräldrautbildning. 

Kupkänslan kan jag fortfarande känna fast inte längre av posttraumatisk chock utan av trötthet och utmattning. Det är SÅ MYCKET praktiskt hela tiden så jag hinner inte stanna upp och reflektera. Idag blir den fina ongen 6 månader. Vilka prövningar vi har gått igenom under den här tiden, båda två. Och vad vi har lärt oss. Så trött jag har varit och så fint vi har haft det. Under den här tiden har vi knappt varit ifrån varandra alls. Jag gjorde ett försök där med frisörskan men fick inte blodad tand efter det. Den var stressig den där barnfria friheten.

6 månader gammal har Alfons just i dagarna verkligen börjat äta på riktigt. Han började med smakportioner när han var 4 månader utan att riktigt fatta galoppen. Han rös och det mesta trillade ut. Nu först ÄTER han. Han gapar efter skeden och smaskar i sig. Jag har försökt införa lite regelbundna måltider så just nu äter han ett grötmål, ett mål varm mat och ett fruktmål per dag. Och så amningen förstås. Dom här smakportionsmånaderna har verkligen bara rasslat iväg. Vad fort det gick! Det måste vara den förgängliga och lättflyktiga sommaren som bara rusar förbi. Jag önskar att det inte vore så men jag börjar bli lite less på att amma. Åtminstone allt det här ammandet nattetid och tidiga morgnar. Dagtid är det ändå okej, det är glesare nu sedan maten kom in i bilden. Jag tänkte försöka lägga ett grötmål kanske vid 18-tiden också, så han har nåt mättande i magen inför natten. Bloggläsares erfarenheter kring mat, nattamning, matscheman och sånt mottages som vanligt med största tacksamhet!

Han verkar också lite mer tillfreds nu sedan han började äta mer riktiga portioner. Lite mindre gnällig. Man kan ju hoppas. För övrigt sitter han själv, mycket stadigt får jag säga. Han gör försök att krypa och blir arg som en apa när han inte kan. Han kommer upp på knän och armar och skriker samtidigt men så tappar han balansen och välter åt sidan. Hans elittränare till mor tycker att han ska börja stå med stöd och ställer upp honom mot soffryggar och annat dagarna i ända. Men han gillar det. Hans bästa är att gå när man håller honom i händerna, då är han mycket nöjd. Och senaste buset är att sitta på valfri kant, säng, bord eller dylikt och kasta sig ut och bli fångad. Han ser fantastisk ut när han kastar sig. Den ultimata glädjen i ett bebisansikte. Jag försökte få min bror att fånga det på foto igår men han hann inte med i hoppet.

Han vet var lampan är hemma hos sin mormor och morfar och han gillar den mycket. När den gungar i taket gungar han med i sin stol. Han vet också var kissekatten är, en kylskåpsmagnet med pinglor som han älskar att pingla med och just idag slet sönder. Mamma lagar.

Nu sover han i sin vagn under ett träd och jag är så otroligt tacksam och glad och rörd över att jag får ha honom hos mig.

6-månadersongen