Ah, sömnforskaren på Morgonpasset i P3 nyss alltså. Massor av föräldrar som hade hört av sig med sömnfrågor om sin egna avbrutna sömn. Forskaren sa att det inte var nån större fara med dom utan dom han kunde oroa sig för var isåfall ensamstående föräldrar som inte har någon avlastning.
Ja. Vad sjuk man blir av ovilan och ickesömnen. Inte trött, det hade varit en bagatell. Utan oförmögen i hjärnan. Oförmögen till känslor, tankar, slutsatser och minne. Och apatin och orkeslösheten, bristen på entusiasm.
Det skrämmer mig att jag snart ska börja jobba.
Oj då. Kanske därför man känner sig som dement då? När börjar du igen? Och hur förlöpte födelsedagen? Tusen frågor... Var inte borta så här länge ;) / PPD
SvaraRaderaHej bästa!
SvaraRaderaMed sömnbristsdemensen kommer också bristen på inspiration till bloggmässiga stordåd :) Det är survival mode som gäller. Jag längtar inte längre efter att skriva av mig, utan att försöka såååva. Eller diska.
10 april ska jag börja. Och 26 mars börjar barnets inskolning på dagis. Håller tummarna för smidig inslussning.
Åh ska försöka lägga upp nån bild på barnet och ettårstårtan :) Det var bara familjärt kalas, men det var pompa och ståt så det räckte :)
Kram!