Igår var en bra dag. Jag hade fruktat den för att den var så fullspäckad och tidspressad. Vi hade planer både på för- och eftermiddag, det skulle krävas sociala prestationer, tider skulle passas och barnet skulle dessemellan hinna tillgodogöra sig lämplig mängd mat och sömn.
I min brutenhet kändes det som ett hopplöst projekt. Hur skulle jag orka jag som just nu är så till den milda grad utan ork? Men igår kväll, efter genomförda uppdrag, var jag till min förvåning glad och lätt till sinnes samt full av energi.
Jag börjar tro att det är monotonin som har stor del i min nedstämdhet. Den vardagliga ensamheten, bristen på sociala kontakter och social och intellektuell stimulans fungerar väldigt dåligt för mig. Efter en fullspäckad dag med utflykter och möten mådde jag bättre än på länge.
Jag börjar tänka att det här med att börja jobba igen kanske inte kommer vara av ondo utan av godo. Att den kommande nya vardagen med nya rutiner och nya utmaningar kan vara en stress som kanske inte bara tar utan också ger energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar