Han blev så sjuk och jag sov mindre igen, då kommer allt av sig. När man har feber och inte orkar äta blir man hungrig och ledsen på natten. Det blev flera vakna timmar per natt då jag petade i honom smörgåsbitar som var det enda han accepterade som sjukling. Sen blev det diarre och jätteröd smärtande rumpa som vi har jobbat med några dagar. Nu är bajset vackert blåbärssvart men har åtminstone återfått hyfsad form och frekvens. Matintaget och nätterna har också återgått till mer acceptabla former.
Kort sagt, nu är vi på banan igen. En vämjelig kväll i feberhuset trodde jag att jag hade fått vinterkräksjukan men det visade sig vara falskt alarm. Det är lätt att prata om kräksjukor och tycka att det är ganska avlägset, men när det där illamåendet, kallsvetten och behovet av en toalett plötsligt kommer över en inser man raskt hur bedrövligt det faktiskt ÄR att ha en sån där sjuka, i verkligaste verkligheten.
Mardrömmen är att i det där eländet behöva ta hand om någon annan. Och om den där lilla skulle få kräk och bli liten hjälplös trasa. Men nu har jag tänkt tanken och då händer det inte. Det är i första hand elände man inte hunnit tänka igenom och förbereda sig på som inträffar. För så lyder lagen.
Ja, usch och fy för att behöva hjälpa någon annan som kräks när man själv har den otäcka sjukan.
SvaraRaderaEn kompis låg dålig samtidigt som 3 av hennes 4 barn. Maken var borta på jobb. Hon drog fram hinkar och la sig själv och barnen på madrasser på vardagsrumsgolvet. Huga, vilket mardrömsscenario!