Epokslut

Nu är snart det här året slut. Idag har jag sagt upp min lägenhet samt kastat en låda bröstmjölkskuber som jag hittade längst in i frysen. Båda skedde med en känsla av sorg och melankoli.

Jag får återkomma till framtida flytt, orkar inte nu. Det har att göra med det där jobbiga att det inte alltid ska vara så här att göra. Börja jobba, börja dagis. Bröstmjölken var en nära-livet upplevelse att hitta. Tänk att vi har varit där, jag och Alfons. Tänk att han har varit nyfödd och att det var jag som födde honom. Tänk att min kropp kan producera sånt som ett spädbarn kan överleva och växa på. Tänk att min kropp kunde producera ett spädbarn. Mirakel är det.