Sedan några dagar tillbaks släpper Alfons då och då taget om möblerna han har som transportstöd och gåspringer tre-fyra steg utan att hålla i sig fram emot en annan möbel som han har tagit sikte på. Skulle det inte stå nån möbel där efter att han tramsat sig fram sina tre-fyra steg så skulle han trilla framstupa. Jag har överhuvudtaget inte tänkt tanken att "han har börjat gå". Men igår var mamma här och blev alldeles exalterad över att han ju tar "sina första steg". Vi skickade honom mellan oss och visst, han tar ju ett par tre steg på egen hand men sen faller han rakt fram. Han går dock relativt obehindrat med stöd och håller i mig med bara en hand.
Men är det där hans första steg?? Räknas det verkligen? Jag har nog tänkt mig att hans första steg ska vara lite mer kontrollerade och stadiga och ske typ mitt på golvet. Och gå tänker jag mig att han kan när han förflyttar sig på två ben till exempel fem meter mellan kök och vardagsrum och att han inte trillar handlöst omkring överallt. Jag föreställer mig nog att när man kan gå så har man sån kroppskontroll att man själv bestämmer när man ska börja och sluta gå och att man till exempel väljer när man ska sätta sig ner. Inte att man slutar gå för att man välter.
När kan man egentligen gå?? Hur ser någons första steg ut?
Haha, du är så himla rolig. Tror kanske det inte är din mening, men det är du. Hård och konstaterande inget fjomp och trams här inte! Och jag gillar det. Skrattar nog antagligen igenkännande. När min unge började gå var det ganska samma sak. Förutom att hon inte trillade, utan stannade, satt sig och kröp i rasande tempo vidare. Så från de där första stegen som du beskriver, som kom när hon var 10 månader, så kröp hon ändå hellre i nästan två månader till, mer effektivt sätt att komma fram liksom. Men när hon sen väl körde två ben istället så gjorde hon det i kombination med att dra briohunden efter sig, det tyckte jag var ganska avancerat! :). God Jul till er! /PPD
SvaraRadera