Den är här nu, denna spännande mörkertid, högsäsong för mitt fritidsintresse fönstertittning. Kalla det stalking om ni föredrar det.
Man väntar helt enkelt in mörkrets inbrott, tar med sig barn och djur under förevändning att det ska rastas eller att frisk luft är så himla nyttig och så beger man sig till närmsta villakvarter. Där spanas och gluttas det, myses och förfasas. Det är helt enkelt fantastiskt trevligt att knalla runt och se hur folk har det hemma. Och mysigt pyssligt som att leka med dockskåp ungefär. Ibland är jag lite avundsjuk men oftast är jag glad att jag står utanför. Och ofta blir jag också lite konstigt vemodig.
Seså, pynta nu, för snart kommer jag och kollar!
Hihi, en av mina hobbies sedan jag flyttade hemifrån till en stad 50 mil bort där jag inte kände någon. Intresset har bestått ;-)
SvaraRaderaVi ser ner från vårt köksfönster rätt in hos några grannar på andra sidan gatan, de bor i villa och vi på tredjeväningen, så vi ser dem men de verkar inte se oss. Däremot glor jag så mycket på dem att jag en dag, då jag mötte dem på gatan, hejade, i tron att det var några bekanta. De tittade lite konstigt, och jag kunde ju inte riktigt förklara mig med att näe, det är bara så att jag alltid tjuvkikar på er...
SvaraRaderaStannatiden: Lärorik, berikande och billig hobby. Stimulerande för fantasin och bra för den fysiska hälsan :)
SvaraRaderaLisakristin: Ooops, vilket klavertramp :) Jobbigt om man skulle lära känna dom, att spela ovetande om allting..."jaha, har ni köpt ny kökslampa säger du?"