1 maj

Jag blev alldeles rörd av förstamajtåget idag. Jättetårig. Det är något visst med demonstrationer. Åtminstone sådana med ett gott syfte. Jag tror det är kampen, enigheten, kraften och viljan och styrkan i det som får mina murar att rämna. Allt det pampiga. Orkestern, trummorna och blåsinstrumenten. Och så arvet så klart. Historiens alla förstamajtåg med enade arbetare som kämpat för sina rättigheter. Som har vunnit så många segrar åt oss som går här relativt lyckligt lottade och tar alldeles för mycket för givet. Generationer före oss har slitit och kämpat för att skapa ett jämlikare och rättvisare samhälle med demokrati och välfärd för alla. Ett samhälle som just nu systematiskt håller på att tas ifrån oss.

Därför är första maj en förbannat viktig dag. En påminnelse om att samhället utgörs av oss som ska bo i det. Och en maning till eftertanke om vad för slags samhälle vi egentligen vill ha.