Köttdilemmat

Idag ringde dom från det där dagiset. Hon som ringde lät ju i och för sig gullig. Men i mina ögon är dom skyldiga tills motsatsen är bevisad. Hon efterfrågade Alfons nya adress för dom tänkte skicka ut välkomstbrev. Det är så dags nu, fem dagar innan inskolningsstart?! Som det också har irriterat mig att dom inte ens har kunnat skicka ut nån liten information eller inbjudan så man känner sig åtminstone lite välkommen och kanske också något mindre skräckslagen. Men nu är det alltså dags, nu ska vi få post från dagis.

Så är det ju också det här med maten för vår del. Jag har haft ett sånt huvudbry med hur jag ska hantera dagismaten. Vi äter inte kött hemma. Alfons har aldrig smakat kött, jag har inte ätit kött på fjorton år. Vi äter fisk och mjölkprodukter men i teorin är jag övertygad vegan. Jag levde veganskt i fyra år men fick sluta av praktiska skäl på grund av dom omständigheter jag levde under då. Men när jag handlar väljer jag fortfarande helst helt djurfritt.

För mig känns det så in i märgen fel att mitt barn ska äta kött. Kött är både äckligt och ohälsosamt. Och oetiskt. Anser jag. Samtidigt kommer det bli otroligt opraktiskt att vara strikt. Från början var jag helt säker på att jag skulle insistera på att Alfons skulle få vegetarisk mat på dagis, men som han är nu vet jag verkligen inte hur det skulle fungera. Han blir nämligen helt tokig om han inte får äta samma som alla andra som sitter vid bordet. Gör man ett försök att äta något som inte är ämnat för honom blir han omöjlig och rasande och vägrar äta sin egen mat och pekar och hoppar och gastar tills han har fått samma sak.

Det bästa vore så klart om det kunde lagas mer vegetarisk mat till alla barnen. Men kollar man dagisets matsedel serveras det kött alla dagar utom en, då är det fisk. Jag blir trött. Vi snackar ändå en förskola som har "miljö och hälsa" som sina ledord. Har hela köttdebatten då gått spårlöst förbi kan man undra? Och sen, om man bortser från dagis, hur har man ett vegetariskt barn som ska äta hos kompisar, åka på läger och grilla korv och allt sånt där? Nu är han bara fjorton månader och har ingen möjlighet att fatta egna beslut. Hade han varit fem år så hade jag kunnat förklara hur jag ser på mat, djur, miljö och livet och han hade kunnat förstå åtminstone till viss del. Och sen kunde han få bestämma själv vad han tyckte var okej att ha på tallriken och inte.

Nu efterlyser jag tankar och erfarenheter från någon annan som gått igenom det här vegetariska dilemmat. Hur gör man? Ska jag släppa på mina värderingar eller inte? För vems skull i så fall; dagisets, min eller för Alfons skull?

Kommentarer i stil med; "låt honom äta kött nu så kan han ju välja själv sen om han vill bli vegetarian" göre sig icke besvär. Som om att äta kött vore det neutrala. Som om inte precis alla föräldrar väljer åt sina barn och fattar beslut över deras huvuden som dom sen får leva med hela livet. Både föräldrarna och barnen.

Det är just det.