Resultat: när jag bestämde mig för att dissa metoder och teorier så fick jag faktiskt till en äkta tolvtimmarsnatt! Han somnade 19, småvaknade några gånger men somnade om på plats, vaknade 03 då lyfte jag över och ammade och sen sov/slumrade vi fram till 07. Succé. Då är det alltså endast tre timmar kvar av dagsömn för att han ska få sitt femtontimmars sömnbehov tillgodosett.
Och med tolvtimmarsnatten som mål kanske jag kan få det att funka bra för oss båda med mina egna metoder som innehåller lite sova i egen säng och lite annat också som jag vet att vi mår bra av. Jag somnade till slut nån gång vid 01 och fick en lite hoppig och avbruten sextimmarssömn vilket ändå är bättre än på länge. Men ååh vad jag är sugen på att få ha sängen för mig själv! Ligga på mage med armar och ben över hela sängen och inte i klaustrofobiskt sidoläge som en fiskpinne. Lider man av insomnia är just det där fixerade läget som man inte kan röra sig ur inte heller till nån stor hjälp..
Jag känner mig pigg och lycklig och nöjd idag! Ofta känner jag mig ganska lycklig nuförtiden, mitt i alla bestyr. Det passar mig så himla bra den här vardagen där man inte är piskad av att hålla tider och en stress att vara här och där och vara tvungen att göra det och det. Jag vilar när jag är trött, äter när jag är hungrig, går ut när jag är trött på att vara inne, går in när det börjar regna och så vidare. Det ger mig harmoni och balans. Det här andra livet, att vi går med på att leva det, det är ju helt ofattbart egentligen.
Bli väckt innan man sovit färdigt, vara tvungen att stressa fast man är jättetrött, göra saker HELA dagarna som man inte alls har lust att göra, förväntas känna hunger mellan 12 och 13 och sen springa vidare hela eftermiddagen tills man är utsjasad och inte har alls så mycket ork kvar att ägna sig åt det man EGENTLIGEN vill göra och sånt som man verkligen tycker är VIKTIGT. Varför gör vi det och för vem?
En fet deltid får det bli när jag är klar med den här tiden, jag skiter i om jag måste bo i hyresrätt resten av livet och bara köra rostiga bilar. Jag älskar faktiskt min fritid och mitt riktiga liv mycket mer än mitt jobb.
apropå sömnen: kan du skaffa en större säng? En sidosäng till barnet, så han sover bredvid men ändå för sig? Ett babynest?
SvaraRaderaAngående baby nest så har jag hört, men inte själv testat, att en del låter barnet sova i en sån där liten hund-/kattbädd i sängen. Just för att föräldrarna ska slippa oroa sig över eventuell överrullning. Om det nu är oron som är problemet, är sängen liten så blir det ju knappast bättre med en extra bädd där :)
SvaraRaderaåh men hoppas det är en ny trend för dig och alfons! Jag tror att alla de där metoderna kanske funakr för vissa, men inte alls för alla. Och hej och hå vad jag också vill jobba deltid. Fritiden kommer var värd mer än guld.
SvaraRaderaså skönt att det funkade bra :)
SvaraRaderaAnonym: Har övervägt detta. En större säng vore lovely. En fråga om pengar och lite mek. Ska spana.
SvaraRaderaJonna: Oh han vore söt som en liten pandaunge i en liten hundbädd, det skulle jag gilla :) Men utrymmet, utrymmet som sagt...
Yevonde: Tack för pepp men trenden är tyvärr redan bruten. Det är ett himla ståhej kring sovandet nuförtiden. Där fick jag för fyra månaders problemfria insomningar. Jobba deltid rockar, gör det! Reclaim your life!
Killmamman: Tack, funkade som sagt bra, i en natt. Vad som händer hädanefter återstår att se... :)