Bakvänt tack!

Vi har köpt en sån där liten resesulky. Ett spontanköp på barnprylskedjan för att den var billig och det vore faktiskt bra att ha nåt som är litet och lätt att ha med sig på utflykter och med i bilen. Nåt som inte är så skrymmande som kombivagnen.

Jag hade bara inte kunnat föreställa mig att det skulle kännas så otroligt FEL att ha honom sittande framåtvänd. Provade nya sulkyn för första gången på storhandling på den hårt trafikerade stormarknaden häromdagen. Det gjorde ont i hela kroppen att skjuta honom framför sig genom folkmassor och genom stök och knuff och spring och oväsen. Jag fick ideligen stanna och sätta mig ner och klappa honom och prata med honom. Hur ska han själv kunna sortera bland alla intryck och få nån slags ordning i den röran där nere där han sitter bland massor av främmande ben och fötter som springer omkring? Och nog måste han undra var jag den trygga föräldern håller hus?

Jag har haft hund i tio år och en basic rule i åtminstone mitt hundhavande är att i vår flock är det jag som är ledaren. Som ledare går jag framför, kollar av omgivningarna, möter och hanterar eventuella faror, hot eller okända situationer som uppstår. Det är ledarens jobb att se till att flocken är utom fara och sköta denna uppgift så väl att övriga flocken känner tillit till sin flockledare och på så vis blir trygga och harmoniska individer.

Konflikten i mig, ja nästan krisen jag fick när jag sköt mitt femochenhalvmånader gamla spädbarn framför mig som en sköld genom folkmassan var massiv. Det kändes som om jag exponerade honom för att ta emot eventuella uppdykande faror medan jag själv tog skydd bakom. Och jag kunde inte ens se hur han mådde, vad han tittade på eller se några skiftningar i hans uttryck. Hemskt. Det känns som om jag aldrig vill göra om det. Kanske möjligtvis på en stilla skogspromenad, men inte på köpcentret från hell en överbelastad eftermiddag på semestern.

Men bakåtvända sulkysar av smidig modell, finns det? Varför har alla framåtvända? Och varför är det bara jag som får kris?