Alltså, såna som är par och har barn. Vad bra det verkar. Jag hade besök av en sån mamma idag. Hon den nyblivna. Det verkar ju så himla LÄTT allting! Man kan ta sig lite egentid flera gånger om dan och gå ut med hunden. Man kan gå och lägga sig och sova när man är trött. Man kan i större utsträckning göra ungefär samma saker som man gjorde förut.
Hur bra som helst.
Och jag har tänkt på det här. Det MÅSTE vara så att man är en bättre förälder när man är i par. Jag menar inte att såna som är i parförhållanden per automatik är bra föräldrar, jag tror säkert att till exempel jag är en bättre förälder än många av dom som lever i par. Jag menar bara att man har större POTENTIAL att vara en bra förälder när man är två. Man är faktiskt inte lika jävla trött och sliten. Man kan säkert vara trött och sliten, men inte LIKA trött och sliten. Inte lika JÄVLA trött och sliten.
Och som inte lika sliten har man onekligen mer kraft och energi till övers att kunna vara en hyvens alert och närvarande förälder full av ork och lek och glada tillrop.
Det här är inte en klagan, bara ett konstaterande.
Okej, säg EN dålig sak med att vara par med barn?
Det finns helt klart möjlighet till bättre föräldraskap när man är två. Men vem tar den chansen? Det brukar allt för ofta bli en förälder, och en extraförälder som kan vara "avlastning" åt den förste. Konflikter om ansvar, ekonomi, uppfostran och "vemhargjortmest".
SvaraRaderaEller så är det jättebra.
Att DU tänker och resonerar som DU gör här i din blog, övertygar om att A kommer få det bra. Oavsett.
Man får inte bestämma själv när, hur och i vilka mängder saker ska introduceras i ens barns liv. Annars är det oftast rätt gött att vara två.
SvaraRaderaEn relation kan också ta kraft och energi bort från barnet, när den behöver underhållas.
SvaraRaderaFrån mitt synsett så har aleksander det bättre med "endast" en förälder.. Dvs mig.. Eftersom om jag och A:s pappa hade valt att leva tillsammas så hade det tagit mer energi än vad Aleks någonsin skulle kunna ta från mig. Visst jag har blivit välsignad med ett Alldeles för snällt barn... Att vara ensam förälder... De finns så många fördelar. Tänk på dem istället. Kram j&A
SvaraRaderaJo det är klart det mesta är enklare när man är två föräldrar. Men jag kan tänka att det skulle vara lättare på ett sätt att vara ensam: att få bestämma allt själv: vad som ska ätas, värderingar i olika frågor, kläder mm. Inte för att det väger upp avlastningen jag får varje sen eftermiddag dock.
SvaraRaderaLäste att As pappa dock avlastar dig å det verkar gå fint. Himla skönt! Kram!
Det har både fördelar och nackdelar. Att vara själv innebär också att man kan vara sur när man vill, göra vad man vill, besluta själv, skita i att göra saker för den andre och bara lägga kraft och ork på sig själv när tid finns. Jag tycker det är på ett sätt lättare att förvänta sig allt, av bara mig, än att förvänta sig att få hjälp av någon annan men att inte få den.
SvaraRaderaDet har bara fördelar att vara två, tycker jag. Tycker inte det finns något värde i att "vara den som ensam får bestämma" för jag tror det är sunt för ett barn att se sina vuxna förebilder kompromissa. Bara, bara fördelar.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaVi är två föräldrar som bor ihop. Men jag är ändå ENSAM.
Alltså min man sticker till jobbet kl 07.20 och kommer hem 18.50. Min lilla spigg går upp kl 07.00 och lägger sig för natten 19.00. Det innebär 30 minuter delad vårdnad av barnet 5 dagar i veckan. På helgerna så delar vi på alla sysslor, dvs tar en dag var eller delar rakt av, oftast en hel dag själv så den andra får ägna sig åt rekreation.
Så i princip har jag den lilla spiggen själv 6 dgr/vecka, utan avlastning då min familj håller sig på avstånd, både geografiskt och relationsmässigt. Och mina vänner har egna barn så när vi ses så är det ju bra umgänge på alla sätt, men ingen direkt avlastning.
Så bara för att man är två och bor ihop och har det bra relationsmässigt så betyder det inte automatisk att man får avlastning och är mer utvilad.
Jag har ensamstående vänner som har mer avlastning än vad jag genom familj, syskon och vänner utan barn. Jag är helt sluuuut. Men oj vad jag älskar min familj!
Mvh J
Man får inte göra som man vill. Eller tror sig veta bäst om. Man måste helt enkelt kompromissa en aning.
SvaraRaderaSå, det är väl den enda fördelen jag kan komma på. Att man styr o ställer efter egen pipa, när man är själv.
Men! Vad jag är bitter inuti mitt huvud ibland. Och avundssjuk på de som har närvarande fäder till sina barn. Blä - vilket gnäll jag hasplar ur mig.
/PPD
Håller helt med Anna ovan om att det är himla bra för barn att se sina föräldrar resonera, diskutera å kompromissa. Det som är en naturlig del i vardagen kanske inte blir lika tydligt för barn som växer upp med en enda förälder, åtminstone inte i början. Gissar dock att det är nåt som också kan läras i andra sammanhang förstås.
SvaraRaderaOm det finns nåt sånt som att "få igen för sina synder" så fick jag det idag. När jag hade vansinnig blixthuvudvärk å ryggont å bebisen vrålade högre än nånsin (hungrig å efter att ha stångat tv-skåpet i hörnet) var jag tacksam som aldrig förr över att det kom hem en annan person å tog vid. Tacksam!
det finns nog både för- och nackdelar tror jag. samtidigt som man ju kan få lite egen tid så är det en relation som ska vårdas och upprätthållas mitt i allt detta omtumlande att precis ha fått barn, och det kan vara nog så krävande. sen är det inte säkert att man får så mycket egen tid fastän man är par, det beror på hur pass "mammigt" barnet man fått är... :)
SvaraRaderaDet är ett tvåmannajobb, helt klart! Vi ensamstående gör det bra. Inte nog med att man (förhoppningsvis) får avlastning när man har en partner, utan man har dessutom en annan vuxen människa närvarande som man kan umgås och prata om saker med! Orka försöka vara social som ensam småbarnsmamma, inte helt lätt...
SvaraRadera