Det är någon här hemma som tycker att det är dags att börja röra på sig. Eller, det har han otåligt tyckt sen han föddes, men först nu börjar han kunna göra något åt saken själv. Det verkar som det snart ska krypas här i huset. Det tog honom en dag att komma på knä- och handståendet men balansen saknades. Men redan dagen efter stod han stadigt. Det är inte klokt vad fort det går.
Men det är något i det här jag inte gillar. En för mig själv överraskande reaktion, men jag får mycket konstiga känslor av att se en människa som står och går på alla fyra. På något vis tycker jag det är lite stötande att min son ser ut som en gorilla. Nu när jag tänker efter har jag faktiskt reagerat på det förut. Kalla mig konstig men jag gillar inte riktigt krypande bebisar.
Min önskan är att han vänligen skyndar sig förbi det där krypstadiet också och går från aponge till människobarn snarast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar