Genuscoachen

Häromdagen på öppna förskolan kom mamman från det här inlägget fram till mig. "Det är du som har fått mig att börja klä min son i färger" sa hon. Jag vet ju vem hon är men mindes inte exakt konversationen från den gången så jag bad henne påminna. "Jo jag tyckte ju det var konstigt att Alfons hade rosa napp och så sa du att din son får ha alla färger, inte bara svart, blått och brunt. Då gick jag hem och tänkte att ja man kanske faktiskt kan ha färger på en kille, men inte ALLA färger väl! Sen tänkte jag lite till och kom på att det kan man ju visst ha. Min son ska få ha ALLA färger!" Hennes son var för dagen klädd i tjusiga regnbågsrandiga byxor med rosa som dominerande färg. Hon hade också köpt leopardtights, rosa nappar och kommit på att även knubbiga pojkben är supergulliga i leggings och därför beställt ett gäng sådana.

Lycka, stolthet! Jag blev så stolt över henne och så himla glad för att jag fått någon att tänka till, reflektera och agera i ett ämne som jag tycker är så viktigt och intressant som genus och könsroller. En av livets stora drivkrafter måste vara den att kunna göra skillnad, i positiv bemärkelse. Det behöver inte vara med fanfarer och avtryck i historieskrivningen, men att få ynnesten att tillföra något till en annan människas liv, berika det med nya tankar, glädje och bra grejer, vilken kick.

Och varje son i rosa är potentiella ringar på vattnet. Låt oss befria barnen från våra föreställningar om hur dom ska vara, vad dom ska gilla och låt dom utvecklas till hela fullständiga mänskliga varelser utan att stympas och hämmas av våra idéer om vilka egenskaper som bör finnas hos ena könet men inte hos det andra.