fredag 18 november 2011

Hej!

Jag kom av mig. Igen. Tydligen är kontinuitet och ihärdighet inte min grej. Har det visat sig igen och igen. Den där tretti-dagar listan från i somras vill jag inte ens tänka på. Jag tror jag kom till dag fyra. Så dåligt.

Men nu då, det blir så himla dåligt samvete och ursäkter när man inte har skrivit på länge. Ursäkta att jag inte hört av mig och blabla. Jag vill ju skriva. Jag mår bra när jag gör det. Bloggen är en rolig drivkraft, en inspiration. En ventil och en glädjekälla. Så nu känns det pretto. Nu måste jag skriva nåt bra och klyftigt och berätta om ALLT som hänt sen sist. Nähä, det måste jag ju inte. Bara därför ska jag skriva om totalt opretentiösa saker. Bara.

Min son har somnat en timme tidigare än han brukar och det är fredag. Så nu är det jag och datorn och fredagsfinalen i Idol och en skål godis som jag redan har tryckt i mig. Idag har barnet bajsat sju gånger och är alldeles eldröd i rumpan. Kan det vara en magsjuka eller kan det vara mormors hemlagade fiskgryta som gått hårt åt det gastrointestinala?

Annat som hänt: A har för första gången stått utan att hålla i sig. Magic moment! Det var i onsdags på öppna förskolan. Jag satt på golvet och han gick runt mig som han brukar. När han var bakom min rygg kände jag hur han släppte taget och jag väntade på den där lilla dunsen som alltid brukar höras när han landar på rumpan. Men det hördes ingen duns, så jag vände mig om och där stod han! Svajade lite, men såg så nöjd ut! Kanske fem-tio sekunder, sen kom rumpdunsen. Ett par gånger till briljerade han, men sedan dess har han inte gjort om det här hemma.

Säsongsbetonat nytt är att höstmörkret känns ljusare och mysigare när man har ett barn. Kylan känns så mycket roligare för jag vill mussla in honom i gosiga vinteroveraller och ulliga mössor och snön kan gärna få komma för jag har köpt en pulka som han ska få åka i. Jag ser så mycket fram emot att han ska bli tillräckligt stor för julpyssel. Klipp och klister och paljetter och pepparkaksbak. Snögubbebyggen och snöbollskrig. Och jag är vanligtvis den som hatar mörkret och kylan och helst skulle vilja gå i ide från oktober till maj.

Triviala tråkigheter är att jag har så himla fula höst- och vinterskor och vill sjukt gärna ha nya som jag inte har råd med.

Betänk vidden av mina problem. Men vi sa opretentiöst.

Hejhej nu är jag tillbaks.

5 kommentarer:

  1. För att du är tillbaks alltså, inte för att A har röd rumpa och du måste dras med fula skor.

    SvaraRadera
  2. Hurra för att du fortfarande läser!! :) Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. En blogg måste få vara opretentiös tycker jag. Man måste få skriva hur mycket strunt som helst, det är ju ens egen ventil och där får man skriva precis vad som helst.
    Själv tycker jag du lyckas få de mest triviala saker att bli intressanta.
    Kul att du är tillbaka!

    SvaraRadera
  4. Det är bra när du är tillbaka, jag gillar när du är tillbaka. /PPD

    SvaraRadera