Ni ensamma föräldrar, det här med egentid, hur gör ni? Jag känner att jag snart går under om jag inte får vara för mig själv, en stund, nån gång ibland. Jag känner mig desperat och kvävd och som en riktigt dålig människa och mamma om jag inte får hämta energi nånstans snart snart snart.
Det har gått ganska bra, jag har kunnat leva utan egentiden jättelänge. Ända tills nu, för ett par veckor sedan, när Alfons äntrade den här galna mammighetsfasen. Jag var inte förberedd på den. Efter två månader utan nattsömn hade vi behövt en period med lite flyt. Extraenergin finns inte och tålamodet är ganska illa medfaret. Han är himla mammig, klängig, grinig, labil, har hemska humörsvängningar och har blivit alldeles osjälvständig. Gör jag någonting annat än att ha mitt fulla fokus på honom blir det storgråt med tårar och alltihop. Helst tycker han att han ska bäras. Hela tiden. Jag kan inte försvinna utom synhåll minsta nanosekund för då sätter han igång. Jag kan förstå att han är i en livskris och jag kan hantera det till en viss gräns, men det är väldigt väldigt tröttsamt och till slut blir jag arg och irriterad på honom. För ingen tar över så jag kan gå undan den minsta stund, vi sitter ihop jämt jämt jämt.
De enklaste projekt som att vattna blommorna, laga mat till mig, laga gröt till honom, klä på mig, gå på toaletten, städa blir helt ogenomförbara. Diska går absolut inte, han står och försöker klättra upp längs mina ben och bara gråter. Aj daj. Leker jag med honom på heltid så går det bra, då är han oftast hur glad som helst, men jag orkar inte HELA tiden och jag måste ju göra lite annat också.
Mitt humör är ungefär lika labilt som Alfons. Att ha något så lyxigt som en stående egentid i veckan skulle göra all skillnad. Bara vetskapen om att ha en paus att se fram emot skulle göra att jag skulle klara allt annat så himla mycket bättre.
Det låter som när Mini hade kolik. Fast Alfons är större. Mini har inte varit så klängig på länge länge nu.
SvaraRaderaSover Alfons tillräckligt? Mini har alltid somnat tidigt (utom som sjuk) och söver fortfarande 15 h per dygn. Min egentid har Jag nämligen på kvällen när Mini sover. Generellt sett har jag haft väldigt lite barnpassning, men min barnflicka känns väldigt bra. Har du någon nära dig du kan be om hjälp? En kompis?
SvaraRaderaNär Mini haft såna där tuffa passager har jag kärleksbombat honom. Gullat järnet med ungen. Bedyrat min kärlek.
Nu när Mini trivs på dagis är det en otrolig lättnad. Hoppas att du hittar rätt. Snart.
Kram
Åh. Jag känner igen det där. Stjärna är jätteklängig nu och jag kan inte vara utom synhåll för en sekund. Jag försöker ha min egentid på kvällen när han har somnat. Minst 30 minuter då jag får göra något för mig, alltså inte vika tvätt, vattna blommor eller något annat.
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen mig. Känns nästan lite orättvist mot dig som kämpat så många månader mer än mig. Men ibland känns det som om man sitter ihop så pass att man missar att njuta och glädjas, det hinns inte med. Mina ljuspunkter är på sin höjd timmarna jag kan få att städa om jag ber om hjälp - har hänt två ggr. Imorgon ska gudmorsan till Sigge och hennes man vara barnvakter för första ggr i några timmar och jag ska få gå på bio. Har du någon bra vän du vågar släppa masken och fråga om dem kan ta Angola en stund ett par timmar? Det är skitsvårt, helst vill man att barnvakt bara ska stå där redo och klar och man ska slippa oron för att bebisen ska uppföra sig så illa att dem aldrig orkar igen..
SvaraRaderaLäste inlägget ovan om pappan, vilken frustration. Vilken förvuxen bebis och vilken brist på empati, förstår inte han att det han gjorde gör du 25/7 varje dag! Jag tycker du gör ett superjobb och jag är så impad av dig. Kämpa på! Stor kram
Eh alfons blev Angola i min autocorrect, använder bara min iphone - har aldrig tid att sätta på datan ;)
SvaraRaderaHade besök idag och kunde kila ut med soporna alldeles själv...
SvaraRaderaVilja: Jag tror han får den sömn han ska ha. Och nu sover ju även jag SJUKT mycket bättre vilket gör ALL skillnad i världen. Han sover 2-3 ggr per dag om kanske en halvtimme styck. Sen nån vecka tillbaks har han lagt om nattrutinen och sover nu 21:30 till 07. Så han sover kanske 12 timmar per dag sammanlagt. Känns inte som sömnbrist, mer som mammakris... Jag bombar så mycket jag orkar, men ibland tar energin slut och jag misströstar.
SvaraRaderaMina föräldrar bor en timme bort och kan ha honom ibland men jag har varit himla dålig på att åka iväg och göra saker för mig själv. Jag har liksom alltid varit med när dom och pappan har haft Alfons. Men i fortsättningen ska jag bort. Ett måste. Kram på dig!
Stannatiden: Hoppas på snar harmoni för båda våra barn och utkomst ur mammighetskrisen som lyckliga och glada varelser! 9-10 månader kan tydligen vara en sån här fas...
SvaraRaderaKarin: Åh vad bra och skönt med bio, hoppas du hade det himla himla bra!! Ja, alltid det dåliga samvetet när man ska lämna över till någon... Varför ska någon annan behöva slita med min gnälliga unge? Men i fallet morföräldrar och den andra föräldern så är det nästan deras plikt tycker jag. I synnerhet den andre föräldern. Vänner och syskon är svårare att be tycker jag....dom kanske säger ja men man vet inte om dom vill EGENTLIGEN tänker jag..
Haha gud vad roligt med Angola!! Det ska bli hans nya smeknamn :) En krigshärd, javisst, somliga stunder känns det så :)
Anonym: Jag vet känslan! Egentid i soprummet är också egentid och inte att förakta.