Precis som jag trodde jag var en sån som skulle amma riktigt länge trodde jag också att jag skulle vara en rejäl person som bjöd mitt barn på hemlagat när det skulle vankas fast föda. Så blev det nu inte. Jag har istället lagt ner en halv förmögenhet på barnmatsburkar det senaste halvåret. För att jag inte har haft tid eller ork över till matlagning. Nu tänkte jag att det skulle bli ändring på det. Som ett led i kampanjen gör-positiva-och-kreativa-saker-FAST-du-är-skittrött.
Jag har nu lagat färs och quornfärspaj, lax i ugn och spättafiléer i ugn. Enligt recept från bvc. Han hatar min mat. Han får kväljningar och nästan spyr. Så himla tråkigt!!! Matlagning är i vanliga fall ett område där jag redan har extremt dåligt självförtroende och att min son vill kräkas av min mat gör inte det hela bättre. Och så tycker jag så klart synd om honom. Och lite om mig själv. Och jag är ju så himla peppad på att få göra god och nyttig barnmat av bra grejer istället för burkmat som står ätklar i två år utan att bli påverkad det minsta.
Det här med konsistensen är ett krux och jag har försökt jobba lite på det. Det är lätt att det blir stabbigt. Jag har testat att mosa och att köra till puré i mixer. Purén är han snäppet mer förlåtande mot, men det är ingen direkt förtjusning han uppvisar. Milt överseende ogillande. Och efter tre skedar kan han inte längre upprätthålla den artiga fasaden utan då knips det resolut igen och han öppnar inte näbben nåt mer den måltiden.
Jag tänkte att Jonna skulle styra upp det här åt mig. Jag har förstått att denna kloka kvinna även besitter vissa kunskaper inom området barm och mat. Så, feed me some tips! :)
Max har i perioder vägrat hemlagat, och i perioder vägrat burkmat. Nu äter han äntligen både, och det jag skulle komma till, som är riktigt bra, är att när barnet blir stort nog att äta samma mat som en själv, och det blir lite över, kan minsta lilla skrap i grytan bli en liten, liten matlåda till barnet. Det är ju lättare hänt att det bara blir kvar lite rester, så där så det inte räcker till en vuxen, men nu åker de raskt in i frysen, och man blir så jävkla nöjd, slippa slänga mat och slippa laga ny mat till barnet hela tiden, perfekt! Så håll ut, ni är säkert där snart.
SvaraRaderaHmm... min bebis äter gärna hemlagad mat. fast det ska vara samma som jag själv äter. Med kompisarna häromdagen på gourmetrestaurang: han åt upp nästan halva min portion. Har ALDRIG sett honom äta så mycket!!! Min lärdom är: inga fjantiga smaklösa pureer mamma. Jag vill ha god mat, med kryddor (inkl salt), smör och grädde. Riktig mat! Jag mosar lite om det behövs och drar ner aningen på saltet. Dessutom funkar det bäst när han får äta själv, med egna händer. kladda, slänga, smaka, mixtra....
SvaraRaderaJa, samma här. Jag hade ingen puréångest, Mini fick burkmat. Däremot nobbade han flera gånger puré gjord på en eller två ingredienser. Han har alltid gillat min mat, dvs det jag lagar till mig och nu äter vi alltid (nästan) samma. Annars hade han dissat sin mat och gapat efter min.
SvaraRaderaSå laga mat som du lagar till dig själv! Enklare dessutom.
Om du hittar nåt som han gillar, basera på det. Vi kör morot som bas i det mesta just för att cheetahn gillar morotsmos. Genom det har vi lärt henne äta en massa saker.
SvaraRaderaÅ, jag är förvisso kock och ungarna på jobbet älskar min kokkonst. Mitt eget barn dissar däremot i stort sett allt jag lagar rakt av. Kanske är det någon form av maktdemonstration, jag låter henne hur som helst hållas eftersom jag är övertygad om att friska barn i i-länder inte svälter ihjäl. Någon gång fattar hon väl ändå att det är trevligt att umgås runt ett matbord antar jag.
SvaraRaderaSen är ju många, kanske de flesta, barn också neofober av naturen. Det är en överlevnadsstrategi att inte äta obekanta saker (bortsett från typ kuvert och husdjurspäls och sånt såklart, för det är de tydligen förprogrammerade att gilla).
Jag tycker annars att motvalls tips verkar bra. Det och att göra samma mat som till dig själv och salta din egen portion vid bordet. På så sätt kan det kännas som mindre waste of time att ha stått och lagat maten och kanske blir måltiden mindre kravlös då. Har han någorlunda finmotorik kanske han kan få äta själv också, antingen om du laddar en sked och lägger så han kan ta den själv eller om maten är i greppvänliga bitar.
Ledsen att jag inte kan komma med något mer konkret.
Åh shit vad jag gillar er!! Tack för respons och erfarenheter. Jag suger i mig och klurar vidare och fortsätter experimentera. Idag slank till exempel quornfärspajen ner med hull och hår. Efter att jag hade pureat den i mixern.
SvaraRaderaMin tanke har varit just den att vi ska äta samma mat så mycket som möjligt. Bvc-recepten jag lagat är vuxenmat i barntappning. Typ nada salt. En jobbig grej tycker jag är att han ska ha rätt mycket fett. Jag skulle må bra av mindre fett. Jag tänker att man kanske kan köra åtminstone mellanvarianter i fetthalt och ösa lite olja på hans portion.
Det kan nog bli roligt det här. Men han har inte fått börja äta själv än, känns inte riktigt som det är riktigt dags faktiskt. Och jag måste jobba upp ett fint tålamod tills det är dags.. Harregud, plasta in köket?
Puss och tack!
Ett tips till är storkok. När du gör t ex lax med grönsaker gör mycket lax med grönsaker. Stek fin laxbit med goda kryddor å salt å koka Alfons bit med lite lök. Purea Alfons andel grönsaker med laxen å med extra fett. Ät själv lax med grönsaker på tallrik. Av Alfons jätteladdning gör du portioner i muffinsform å fryser in. När de är frusna kan de läggas över i plastpåse å tas upp å mikras varma på ett kick. På så vis äter man förstås inte samma mat alltid vid samma måltid.
SvaraRaderaCheetahn kan absolut inte äta själv annat än smörgåsrån med leverpastej eller majskrok. Fruktbitar funkar inte alls. Å bitar i mat gillar hon sådär. I köprburkar går det okej ibland men vår hemlagade mat får aldrig till konsistensen utan får purea ordentligt för att hon inte ska få kväljningar.