Lite mer om sovet och tiden

Men guud när jag nu orkar blogga så hinns det inte. Mycket synd.
Flytet fortsätter. Han vaknar nu en till två gånger per natt. Plötsligt känns det som om jag inte har ett enda problem i hela världen. För det finns inga problem som inte går att hantera, BARA man får sova! Och det får jag ju nu.

Vi har blivit med hund igen, hon som mestadels bott hos min pappa sedan Alfons föddes. Nu har hon fått flytta hem. Det är ett led i att nu ska det minsann in positiva grejer, kosta vad det kosta vill. Inte gå ner sig mer, inte leva i undantagstillstånd och misär. Jag vill bo med min hund, hon är också min familj sen tio år tillbaks. Så nu har vi tre regelbundna promenader per dag med hund och vagn. Skönt. Lite meckigt så klart, men inget oöverstigligt. Det som fått stryka på foten alldeles är min egentid. Den som jag haft dom stunder på dagen då ongen sover. Hans sovtider sammanfaller nu så himla bra med hundpromenaderna så han sover i vagnen när vi är ute och går.

Första sovet har han inne. En halvtimme. Då hinner jag duscha. Sen inget mer. Han har också börjat gå och lägga sig halvtio på kvällen istället för åtta som förut. Han orkar väl vara uppe längre när han sover bättre på natten kan jag tro. Men jag orkar inget mer när han väl har somnat, då är det sovdags för mig också. Idag undantag, jag måste få greja lite, äta godis.

Jag saknar mycket att läsa bok när jag ska sova! Det har fått bli slut på sånt nu sen A kom och vi delar sovrum. Jag törs icke ha lampa tänd av rädsla för att han ska sluta sova. Köpte en superspottig spotlampa men den spottar ändå ljus över hela rummet så den får förbli släckt.

Ligger numera och spelar Wordfeud i väntan på att den rätta dåsigheten ska infinna sig. Det funkar, men är inte lika trevligt. Däremot är det trevligare att tappa en lättviktstelefon i ansiktet än en tegelsten. Då när John Blund kommer med superdåset ni vet. Jag överväger ljudböcker men har inte kommit längre än så.

Nu dags att kliva in i mörkret...