Men vad långsamt det gick. Inte ens en kvadratmeter i taget hann jag, barnet grät i högan sky med tårar och allt så fort dammsugaren började susa och rassla. Tålmodigt stängde jag av, pratade lugnande och pedagogiskt, han fick bekanta sig med dammsugaren i lugn och ro och sedan drog jag igång den genom att successivt öka suget med ett sånt där vridreglage. Inget hjälpte.
Till slut blev jag irriterad. Jag måste ju dammsuga nån gång i livet! Så jag satte honom i selen och så hängde han där och skrek för full hals medan jag dammsög färdigt. Samtidigt hoppade hunden runt benen och pekade frenetiskt mot ytterdörren och sa att det minsann var hög tid att gå ut. I denna svettiga kakafoni kände jag mig som en karikatyr, en seriefigur.
Jag kände mig som Ensamma mamman i Cecilia Torudds serie. Sådär ilsken och frenetisk och kaotisk.
Det mystiska i alltihop är att jag inte för mitt liv kan komma på hur det har gått till när jag har dammsugit tidigare. Var har barnet varit då? Jag måste ju rimligtvis ha dammsugit nån gång under hans första 8 månader i livet, men den här sirapshjärnan kan inte på något vis frammana det scenariot. Jag vet bestämt att jag aldrig har kryssat runt honom och han har varit på golvet. Nån enstaka gång vet jag att han har åkt i selen, men det känns inte som nåt vi gjorde regelbundet. Och jag tror inte jag har vågat dammsuga när han har legat och sovit, av rädsla för att väcka.
Hjärnan, i synnerhet den här, är sannerligen ett outforskat område...
Herregud som Mini vrålade. Det var ett flerdagarsprojekt att dammsuga här. Så plötsligt, poff, så var allt bara frid och fröjd. "Dammsug du mamma" sa Mini "jag pillar på knapparna på apparaten så länge"
SvaraRaderaMed det menar jag att det är tillfälligt. Irriterande, men tillfälligt. Även utan kissnödig hund!
Max har i långa perioder varit väldigt rädd för höga ljud, så då har vi ofta fått frågan Hur går det med dammsugaren? Ehhhh... jag har inte riktigt heller kunnat minnas. Inte dammsugit alls eller dammsugit då vi haft barnvakt? Vet inte. Hur som helst, nu har jag provat och han hatar det. Jag tänker moppa, det är ändå trevligare.
SvaraRaderaåh B hatar dammsugaren med. Senast nu i onsdags så fick mormor damsuga medan mamman höll i B som dessutom blivit extremt mammig. Dammsugare, matberedare, papperskassar som viks ihop, bebisar som gråter, män som skrattar bullrigt.. ja den skräckinjagande listan är lång.
SvaraRaderaDet är så skönt att läsa vad ni skriver! Att det snart går över, att det är fler som inte kan minnas vad som hände förra veckan och att jag och Alfons är i gott sällskap :)
SvaraRaderaMånga kramar!!!!!!!!!!!!