Det går inte så bra för mig just nu. Den där tiden som jag tyckte jag inte hade när jag hängde vid datorn till elva när A hade gått och lagt sig, var tog jag den ifrån?? Då tyckte jag ändå att jag var sliten och att han inte sov så himla bra på nätterna. Men nu i efterhand framstår det som rena himmelriket. Nu finns den tiden inte på kartan. Det är inte ens teoretiskt möjligt. Jag jagar sömn som en svältande jagar mat. Som dagen för en hungrande går ut på att jaga mat går min ut på att jaga sovminuter. Jag längtar efter kvällen då jag ska få vila men fruktar den samtidigt för jag vet att den oftast innebär allt annat än det. Stressen över att gå och lägga sig, fulltsändigt skakad och urblåst och veta att den riktiga tortyren snart ska inledas. Att det inte går att sova.
I natt hade mamma honom och jag sov ute i gästhuset. Skönt! Jag slocknade och sov en drömlös och alldeles svart åttatimmarsnatt som en klubbad. Inte tillräckligt men väldigt välbehövligt!! Tack mamma!! "Han sover ju väldigt oroligt" sa hon (jo, jag vet!!!) "Han vaknar ju ungefär var tjugonde minut och skriker och vill ha nappen" (ja, jag vet!!!) Hon hade sovit ungefär en timme totalt inatt. Hon var ju också så spänd inför sin uppgift. Jag har nog snittat på kanske tre per natt de senaste veckorna, senaste månaderna, vad vet jag, allt bara flyter ihop. Mardröm.
Och samtidigt som det här pågår vara ny på ett jobb, duktiga tjejen, mycket eget ansvar, den enda där med min kompetens. Där jag kanske kan få fortsätta jobba efter föräldraledighet. Och samtidigt vara så trött att jag inte kan stå rakt upp utan att vingla. Helvete. Härom natten var jag redo för kollaps och bara låg och grät. Min hjärna kändes som den skulle implodera av trötthet. Och han bara fortsatte skrika var tjugonde minut... På morgonen tog pappa honom en stund så jag fick sova ett par timmar. Det gjorde att jag åtminstone överlevde den dagen.
Själva Alfons? Han mår bra. Han är soligare och roligare än någonsin på dagarna. Jag tror inte han vet om att han skriker på natten. Han gör det liksom inte i vaket tillstånd.
Surra nappen runt huvudet på ungen. Är det någon desperat förälder som provat det?
åh fy farao. Jag hoppas verkligen att det går över snart och att ni får sova massvis. Säckar med sömn. Lider med dig. Kram
SvaraRaderaJa, jag lider lider lider med dig. Mini hade en period som var en viskning där jag tvunget skulle upp och stoppa nappen i munnen på honom. Det gjorde mig dödstrött. Kan inte ens föreställa mig var tjugonde minut.
SvaraRaderaOch så jobba ovanpå det!
Stackars stackars dig. Önskar jag hade en magisk lösning. Kram
Din stackare, det där låter helt galet jobbigt! Har tyvärr inga mirakeltips att komma med, men skickar mängder av stärkande kramar till dig.
SvaraRaderaMen, du vill inte prova en metod då? Inte 5 minuters? Och skriker han efter nappen kanske du ska sluta med napp. Blir garanterat värre först men min unge tar inte napp och kan således aldrig vakna av att hon saknar den.
SvaraRaderaSen kanske det här låter helt sjukt men bor du i Stockholm? Om ja kan jag gå ut och gå med din bebbe (har en syskonvagn) så kan du få sova ikapp lite. Men jag vet, jag är en främling. Ville dock ändå erbjuda det. För jag hade det som du med min son och det var döden, känner igen allt du skriver. Vill så gärna försöka hjälpa andra som nu är i den sits jag var i då.
Å fy så jobbigt att behöva stoppa in nappen så ofta. Kanske går det att vänja av vid nappen istället eftersom den verkar göra större skada än nytta, åtminstone för dig.
SvaraRaderaSova med öronproppar, hjälper det? Då kanske du kan sova förbi något litet knyst?
men vad jobbigt...! tänker som de andra att nappen kanske ska bort? Kanske däcka honom med extra mycket mat på kvällen innan han ska somna? Hoppas du inte tar illa upp, jag bara kommer med helt okvalificerade råd här, vet ju inte vad ni har för rutiner och så alls. Hoppas hursomhelst att detta vänder så att du får lite sömn! Kram
SvaraRaderaOh lord, det låter övermäktigt!
SvaraRaderaFick ett tips en gång att ge honom nappen i handen istället för att ge den i munnen. Då lär de sig hitta nappen själva. Säkert inte kärnan i problemet, men kanske en liten hjälp.
Du är bäst!! Glöm inte! Jag vet att du fixar det och snart kommer ett slut på sovstrulet.
Kram
hoppas ni mår bra! kram
SvaraRaderaVar är du? Allt ok?
SvaraRaderamen vännen min, nu får du ge ifrån dig ett litet livtecken! Blir alldeles för orolig för dig annars. Kramar fram PPD
SvaraRadera