Igår natt, den där som följde på den jobbiga dagen och den jobbiga kvällen. Vid 23 somnade han till slut i sin säng, jag var uppe precis innan jag själv knoppade in strax efter och tittade till honom så att han låg bra och hade alla filtar på rätt ställen.
Sen vaknade jag 03:30 av att han sparkade mig i ryggen. Däremellan minns jag inget mer än att jag har sovit. Och vaknar av att han sparkar mig i ryggen. Konstig sak 1: att jag har ryggen mot honom, jag ligger alltid vänd med framsidan mot honom, brukar bli så eftersom han ammar det sista han gör. Konstig sak 2: Jag lägger ALLTID en kudde mellan honom och sängkanten så att han inte kan trilla ner. Nu låg där ingen kudde.
Jag kan absolut inte frammana något som helst minne av att jag har varit uppe och flyttat över honom till min säng den här natten. Jag brukar veta om att jag vaknar och går upp. Jag registrerar hans skrik, reagerar på det med att vakna, känner hur trött jag är, reser mig, känner hur vinglig jag är, går fram och registrerar hur han ligger i sängen, ser hur han kasat ner från kudden och ofta ligger lite på sniskan, känner hur tung han är att lyfta med mina trötta armar, tar med hans filt och napp, tänker igenom vilken sida han ammade på sist, lägger honom till rätta, lägger ut en kudde bakom honom och ger honom bröstet, ser till att han får tag och äter. Ofta blir jag så vaken av allt det här att jag måste ligga och läsa en stund. Och ofta dricka vatten och gå på toaletten också. Den här natten minns jag ingenting. Jag vet bara att jag har sovit och vaknar av att han sparkar mig i ryggen och ligger där utan kudde.
Den bästa förklaringen skulle vara att jag har en liten spökhjälpare som flyttar den vakna bebisen över till den trötta mamman. Hoppas dock att spökis kommer ihåg att lägga ut kudden nästa gång, jag blir så orolig annars. Den sämsta förklaringen är att jag går i sömnen. Det gör mig livrädd. Då skulle jag ju kunna göra vad som helst med honom?! Jag har mig veterligen aldrig gått i sömnen förut men vem vet vad stress och sömnbrist kan göra med en hjärna?
Och nej, jag tänker inte sätta upp kameror i sovrummet som i "Paranormal activity" för det är faktiskt den läskigaste filmen nånsin. Jag vill INTE se vad som händer i mitt sovrum på natten.
Men det är himla konstigt.
Jag känner igen det där... :)
SvaraRaderaÅh vet du vad?
SvaraRaderaMan kommer dit. När saker sker per automatik utan att man faktiskt registrerar skeendet. Och att det skett nu när du är så trött faller sig ju naturligt. Men visst är det läskigt? Jag känner precis igen tankarna om att herre gud det känns som om att det är rena turen att det gått vägen under natten.
Har det gått bra med mamma/mormorpassningen idag?
Tänk om vi hade bott närmre varandra då hade jag så gärna hjälpt dig så att du fått andrum.
Kram från PPD
oj vad mystiskt. men som du skriver så kan sömnbrist göra konstiga saker med oss... jag vaknade häromnatten och upptäckte att jag hade klätt av mig en del av de kläder jag hade på mig när jag somnat, hade inte heller något minne av att jag gjort detta.
SvaraRaderaFrun i huset: Men vem är det som flyttar honom då?? Jag blir rädd om det är jag. Mindre rädd om det är ett spöke.
SvaraRaderaPPD: Läskigt är ordet! Mormodern var här igår och skötte sitt uppdrag med glans. Det var underbart att se honom roas och gnälla på nån annan och jag fick dammtorka, dammsuga och skura alla golven. Vila? Jag hade inte ro till det när jag fick så mycket frihet plötsligt! Ja det hade varit toppen att ha dig nästgårds fina du!
Killmamman: Hmmm... nu har ju du faktiskt en sambo som kanske kan ha haft ett finger med i just det spelet? ;) Jodå, sömnbristen både känns och skrämmer numera... Ett par tolvtimmarsnätter skulle sitta som en smäck tror jag!
Jag känner så igen det där! Men man är tydligen i ett tillstånd efter de första timmarna av sömnen, jag minns t ex inte att jag lagt henne tillbaka i hennes säng utan får panik och tror att min sambo ligger på henne så jag gräver under honom! :/ och sen ligger hon sött och snusar i sin säng och jag fattar inget.. I Norge finns det ngt som heter amningståke vilket typ betyder att man kan skylla allt på amningen..
SvaraRaderaKakans mamma: Läskigt det där! Som att man gått på droger och gjort konstiga saker. En okänd del av ens hjärna som är i drift, fascinerande men lite otäckt. Amningsdimman tror jag att jag ska kunna skingra om jag bara får SOVA ordentligt nån gång.... :)
SvaraRadera