Och mina tre små spetiga plantor har nu snart vuxit om mig på höjden och är numera det dominerande inslaget på balkongen. Jag fick lära mig av en tomatodlande vän det där med att man måste knipa av klykskotten, annars skulle det aldrig bli nåt. Så det har jag gjort, spanat och knipsat. Men vem gör det i naturen? Tomater kanske inte ens växer i naturen?
Det har varit väldigt roligt att sköta tomater, varje gång jag har kommit hem har jag släpat med Alfons ut dit för att kolla om dom vuxit nåt. Och orolig var jag under några kalla försommarnätter då bladen förfrös och blev alldeles skrumpna. Dom hänger med där längst ner på plantorna dom där ärrade bladen som minnen av bistrare tider. Men ovanför är det bara frodigt och grönt och spirande.
Och så det här. Igår såg jag dom. Jag blev lite lycklig. Som ett litet mirakel kändes det.
Heja tomatbarnen!
Tomaten är egentligen flerårig och kan i andra klimat ägna första året åt att buska till sig för att sen ge en större skörd nästa år.
SvaraRaderaHär i Sverige vill vi ha så bra skörd som det går att få på en enda kort sommar, och då tar vi bort klykskotten för att stressa plantan att sätta frukt på grundstammen på en gång... fast det beror lite på sort också, alla ska inte tjyvas ens här uppe.
Du det där hade jag ingen aning om. Intressant!! Och lite motbjudande faktiskt. Då är det nästan så att vi gör samma sak mot tomaterna som vi gör mot kycklingarna som tvingas växa så snabbt att inte deras skelett orkar bära upp tyngden av deras kroppar = benbrott?
SvaraRaderaManipulation av naturen i profit- och vinstamximeringssyfte, mänsklighetens största dödssynd. Eller åtminstone en av dom.