Den här tiden alltså. Som jag älskar den. Den här ljuva tiden fram till midsommar då dagarna fortfarande bara blir ljusare och längre, naturen spricker och spränger av liv och ljuset och dofterna frambringar minnen av bitterljuva ungdomliga livsvåndor. Skolavslutningsminnen. Att ha en oändlig sommar framför sig. Att ha ett oändligt liv framför sig. Naturromantikern i mig går i spinn.
Jag påverkas så himla mycket av naturen. Och klimatet och vädret. Det har stor inverkan på hela mitt mående. Det här jag gör nu känns verkligen som en unik ynnest, att få ha friheten att vara "ledig" en hel vår och sommar. När kommer den chansen igen? Kanske om man tajmar ett eventuellt framtida barn så att man kan göra det igen. Annars tveksamt.
När jag jobbar har det plågat mig att somliga vårar bittert konstatera att "hoppsan nu har visst syrenerna blommat över" utan att jag ens hunnit UT i den där våren, inte noterat ens att dom slagit ut, än mindre hunnit dofta på dom. Hemskt. När jag jobbar är det så mycket annat som stressar, blockerar, distraherar. Nu studerar jag dagligen varje skiftning i allt det blomstrande. Det är HELT fantastiskt. Älskar att stå på min balkong i skymningen och se och höra svalorna som jagar flygfän åt sina barn som för övrigt bor under taket precis vid balkongen. Och dofterna när dagen svalnar; gräset, gruset, träden och blommorna...
Hur det är med barnet? Han ligger ute på annons. Det måste vara fas nu. Eller snarare ofas skulle jag vilja säga. Jag dör av stress när han är såhär. Det är ett himla gnällande, hela dagen. Inget är bra, inget ska han göra själv. Han äter inte! Han brukar amma kanske varannan timme när han är vaken, idag har han ammat tre gånger på hela dagen, och det var bara halvdana amningar. Jag försöker, för jag tror ju att han i någon mån skriker för att han är hungrig, han har ju inte ätit nåt. Men han blir bara galen och skriker och kastar sig bakåt och slår mig ifrån sig. Stressen jag känner då... Och han sover som en kratta. Svårsövd, han som bara är att lägga ifrån sig annars. Det måste väl vara fas? En sen 19-veckors?
Men idag, plötsligt sitter han utan stöd. Helt utan stöd, mitt på parketten! Bara så. Det kanske var den kunskapen som skulle fasas fram under stor vånda och smärta.
Så visst gör det ont när knoppar brister.
När Hrönn var knappa halvåret hade hon en period då det bara gick att amma liggande i ett mörklagt sovrum så att det verkligen inte fanns något annat att fokusera på. Har hört att det inte är helt ovanligt.
SvaraRaderaTack för tipset, jag ska prova!! Det stämmer att senaste gången han ammade ordentligt var inatt, i ett mörklagt sovrum. Idag har det som sagt inte gått alls.
SvaraRaderaDet begränsar ju ens dagliga aktiviteter något, svårt att utflykta alltför långt från hemmet, men vad gör man inte :)
Äh, det skulle du ha tänkt på innan du skaffade barn :)
SvaraRaderaJa det är en himla massa (o)faser hela tiden! Oliver är gnällig han med men då han inte får som han vill, när han är hungrig, när vi går i affärer och han inte precis har ätit för då tror han att man automatiskt skall handla välling, ja även på H&M ;O) haha.. Hur kan han inte se skillnaden på H&M och Coop lixom haha.. Iaf.. Sen är han gnällig vid på och avklädning, blöjbyte, sovdags etc etc. Men annars är han världens bästa bebis så klart! ;O)
SvaraRaderaÖnskar dig/er en mindre (o)fasig helg.
Jonna: Bebisar skulle ju bara vara gullegull och snos och söta kläder och gå till lekparken och sånt? Trodde jag :)
SvaraRaderaFiffi: Åh, det är bra att höra sånt! Jobbigt för dig och Oliver så klart men det är lätt att tro att alla andras barn aldrig gnäller och beter sig och gör sina föräldrar tokiga så där som ens eget gör... Det tar så mycket energi det där missnöjet! Men så klart vinner man ändå varje dag priset som bästa bebisen! Var du tacksam så länge O inte ser skillnad på H&M och Coop, tänk när han ska spana kläder och vilja ha och ha... :) Eller upptäcker leksaksavdelningen istället för vällingavdelningen på Coop.. Jag befarar att gnället då kan komma att nå nya höjder. Tack, önskar er också en finfin helg!