För jag hinner inte! Hur gör ni? När gör ni det? Hur ofta gör ni det? Hur länge gör ni det? I vilka ställningar gör ni det? Bloggar alltså.
Mitt barn blir bara mer och mer krävande, han orkar vara vaken allt längre stunder och när han är vaken så ska han underhållas HELA tiden, annars blir det missnöje. Favoriten nu är att gå när man håller honom i händerna. Idag skulle han också sparka en fotboll framför sig under tiden och gjorde det med bravur! Att ligga eller sitta passivt fungerar inte alls längre. Ligga på filt, nej. Sitta i babysittern, nej. Han vill röra hela kroppen på en gång och helst fram och undersöka allt han ser omkring sig. Jag är helt slut. I helgen hade jag visserligen viss lekavlastning av min bror och mina föräldrar, jätteskönt, men nu är vi hemma hos oss själva och jag har återigen solorollen som the greatest entertainer of all times.
När han sover ska jag hinna diska, laga Alfonspuréer, städa hemmet, plocka undan, laga mat åt mig själv, sköta min hygien, städa bilen, fixa tackkort, bära upp grejer på vinden och helst också röja på vinden, sortera bort alla Alfons kläder som blivit för små, sortera tvätt, sortera bilder i datorn, maila och putsa fönster. Och så helst hinna sova själv också, betydligt mer än jag gör nu, för att orka. Det var det jag kom på för ögonblicket. Och så blogga. Jag vill ju men jag hinner ju inte.
Så när gör ni det?
:-)
SvaraRaderaHar haft ambitionen i flera dagar nu! Kanske ikväll. Ska bara lägga lite parkett. Och göra mat till jobbet imorgon. Och vika tvätten. Ja just det. Hänga fram barnens kläder med. Men sen så...
När min unge var lika liten som Alfons så hade svaret på den frågan varit "Det hinner jag inte". Nu när hon är lite mer självständig/kan hjälpa till kan man fixa här hemma medan hon är vaken och sen blogga i samma sekund som hon går och lägger sig. (Angående hygien kör vi förresten ofta på gemensam dusch/bad här. Putsar fönster gör vi inte.)
SvaraRaderaåh Bambi är rätt nöjd med sittern eller golvet om dagarna, så då varvar jag gos o lek med hushållsgöra. Om kvällarna när Bmbisen sover så blir det bara tv eller internettid..
SvaraRaderaHa med honom när du gör allt det där! Och vila när han vilar/sover!
SvaraRaderaSätt honom brevid eller mitt i (bumbostol eller magläge rekommenderas när babysittern ratas) när du fixar och donar, det blir ju entertainment i sig och han kommer att tro att han är delaktig i det hela och att han också "jobbar"!
Jag hade aldrig någonsin pallat mitt liv om jag inte gav mig tusingen på att jag skulle göra allt sånt (laga puréer, städa, sortera, tvätta, diska, äta etc etc) när han var vaken för att just få vila när han sover... Summa summarum är att min bebis blivit mkt nöjdare, gladare och mindre "krävande" sen jag började ta med honom i allt. Typ när jag skalar potatis får han ligga på mage på köksbänken med potatis att tugga på, när jag städar får han en ren trasa att tugga på och jag har honom brevid mig hela tiden, men leker liksom inte MED honom, utan gör det som "måste" göras, men han är MED hela tiden på det jag gör, vi gör det TILLSAMMANS liksom.
Här är en bra länk om spektaklet som faktiskt gör vardagen ensam med en liten lite lättare:
http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/social-delaktighet-en-grundtanke-i-barnaboken
Tycka vad man vill om Anna W, men hon har stundom varit ensam med nio (NIO!) barn, å då tänker jag att då vet hon nog ett å annat om hur man får allt att gå ihop.
Mvh Johanna (jag som kommenterade för ngr veckor sen om att jag blev så glad när jag hittade din blogg och känner igen mig i så mkt!)
Björn: Ja det är inte klokt vad ambitioner man kan ha, i synnerhet på kvällarna inför nästkommande dag :) Ofta stupar det nånstans där bland vardagsbestyren, men ibland glimmar det liksom till ett litet andrum av plötslig tid och ork. Och så gör man det bara! Så himla bra.
SvaraRaderaJonna: Lite mer självständig tror jag på. Och att inte putsa fönster. Jag kör på det, tack! :)
Yevonde: Ja nöjt barn underlättar förstås.. A är inte den som stillsamt och nöjt fixar för sig själv nån längre stund än en minut. Bra Bambi!
Johanna: Jag tror verkligen på det där, att ta med och göra tillsammans. Men tänker det är lättare att städa med typ en tvååring? Hur gammal är din bebis? Bumbo klättrar han ur och mage på köksbänken vågar jag inte... Sele och dammsuga kan funka, men alla moment som innefattar nåt större stillastående accepterar han icke. Nu låter jag himla neggo, men jag fattar verkligen grejen och håller med till tusen, är bara det att han är så himla hjälplös än. Skulle han kunna sitta utan att trilla vore det ju himla lyxigt... Sen är han som sagt ganska onöjd av sig om man inte ägnar sig åt honom hela tiden..
Jag har verkligen som du alltid tänkt att jag vill göra saker hemma TILLSAMMANS med mitt barn och att det kan bli en himla bra kvalitetstid, men just nu får jag inte riktigt ihop det bara. När jag behöver två händer till fix vill han bara bli buren eller lekt med eller på annat sätt underhållen. Hoppas på bättring i framtiden :)
Tack snälla för kommentar!!
Hej! Vassegod för kommentar!
SvaraRaderaMin bebis är 6 månader och jag började med det när han var 8 veckor, alltså att ha med honom i allt. Innan dess var tillvaron ganska outhärdlig, han bara skrek å skrek när jag inte bar på honom och jag drog mig undan från allt och alla och så kunde jag ju inte ha det.
Jag låtsas att det jag gör är sjuuuukt viktigt, visualiserar typ sju andra barn med needs, arton kor med sprängfyllda juver som bara måste mjölkas, femton hungriga getter som behöver utfodras osv osv. Oavsett vad jag gör. Haha, nä men hoppas du förstår min mening, att liksom inte låta mitt liv och allt annat stå och falla med min bebis, det mår inte jag eller min bebis bra av alls. Det blir liksom ingen rolig tillvaro av det hela för någon av oss. Numera hänger han med på allt, utan några större protester. Bara han får känna sig delaktig. Han är ett bevis på att små bebisar faktiskt också behöver känna att de är delaktiga. Men han gillar inte att VARA händelsernas centrum, när alla tittar och nojsar och gullar med honom, då blir han orolig. Men däremot så älskar han att BEFINNA sig i händelsernas centrum alltså att vara med när livet pågår som vanligt. Ex: på köksbänken/köksbordet mitt i matlagningen, på golvet mitt i dammsugningen, i badkaret under badrumsstädningen eller när jag duschar (antingen på mage på halkmatta eller i bumbo), på cafébordet när jag fikar med vännerna, på skrivbordet när jag sitter vid datorn, bara han har något att pilla med samtidigt och att jag gör så att han känner sig delaktig osv osv.
Oj, jag kan npg harva på i evigheter om det här, men mitt liv förändrades när jag insåg vilken positiv effekt det här hade p oss båda så jag raljerar gärna om detta, hahaha!
//Johanna